Stockholm 27 september 2026
Samtidigt som vi läser om SHL-spelare i ishockey och allsvenska herrfotbollspelare som har löner i högsta direktörsklassen, så läser vi också att många svenska olympier lever under existensminimum. Många på landslagsnivå får betala ur egen ficka för att kunna tävla på allra högsta internationella nivå. På motsvarande sätt är det på föreningssidan. Vi läser om svenska fotbollsklubbar som säljer spelare för niosiffriga(!) belopp, alltså över 100 miljoner kronor, och som sedan köper andra spelare för åttasiffriga belopp (över 10 miljoner kronor) och som får mångmiljonintäkter från lukrativa tv- och sponsoravtal. I andra idrotter, och i andra föreningar, är elitidrott en ”Ebberöds bank” och definitivt ingen sund ekonomisk verksamhet.
Så är det för Spårvägen i alla dess idrotter. I åtminstone fem idrotter, friidrott, simning, badminton, bordtennis och brottning, har Spårvägen, utöver en stor och framgångsrik ungdomsverksamhet, en elitverksamhet på allra högsta nationella och i vissa fall högsta internationella nivå. Men i samtliga dessa idrotter är elitverksamheten en stor ekonomisk förlustaffär.
Badminton och bordtennis har liknande förutsättningar. Att spela i högsta ligan, Pingisligan respektive Badmintonligan, kostar åtskilliga hundra tusen kronor per år utan att det egentligen ger några intäkter. Publikintäkterna, när sådana tas in (bordtennis), stannar vid några tusen kronor per match och några tv- och sponsorintäkter baserade på affärsmässiga grunder är det inte tal om. Under de senaste åren har Spårvägens pingisligalag uppmärksammats en gång i SVT:s sportnytt, men det var för att Truls Möregårdh då spelade i Eslövs lag som gästade Spårvägen. I Spårvägen Badmintons fall har de höga kostnaderna varit ett skäl till att föreningen i år har avstått från spel i högsta Badmintonligan. Spårvägen är inte ensamt om att dra den slutsatsen. Ytterligare två klubbar har avstått spel i Badmintonligan, dock ersatta av lag ”underifrån”, men det är ändå en vakans i ligan. Även i herrarnas Pingisliga finns det i år en vakans (ingen klubb ville ta den sista platsen) vilket innebär att inget lag åker ur ligan den här säsongen.
Två andra idrotter som har liknande förutsättningar är friidrott och simning. Spårvägen har i dessa idrotter aktiva på högsta världsnivå, som Daniel Ståhl och Carmen Cernjul i friidrott, som Sara Junevik och Robin Hanson i simning. Men det är inget som ger Spårvägen några extra intäkter, varken i form av publik-, tv- eller sponsorintäkter. Ännu tydligare är det i brottning, där Spårvägen har flera brottare som är på väg att slå sig in på världsnivå utan att det genererar några intäkter.
Extra sorgligt blir det när vi får höra att två av Spårvägens absolut mest lovande ungdomar, Olivier Perez i brottning och Romeo Makboul i badminton, båda födda 2006, har meddelat att de lägger ned sin elitsatsning. I båda fallen är ett starkt skäl att en elitsatsning i brottning respektive badminton inte går att ”leva på”. Ett annat exempel på att elitidrott inte är ekonomiskt lukrativt är att en av Spårvägens allra största simmare genom alla tider kunde hålla igång sin elitsatsning enbart för att simmaren bodde hemma hos sina föräldrar ända upp i 27-årsåldern.
Som sagt, elitverksamhet i olika idrotter är ekonomiskt helt skilda världar. I några idrotter, fotboll och ishockey, i alla fall på herrsidan, finns det så mycket pengar i de högsta serierna att det mer handlar om hur de pengarna ska prioriteras. I de flesta andra idrotter, som i de idrotter där Spårvägen är bäst, är det bara någon enstaka aktiv (läs Daniel Ståhl) som kan leva gott på sin idrott trots att de presterar på högsta internationella nivå samtidigt som klubben lägger stora pengar på sin elitverksamhet, pengar som har genererats från helt andra håll än elitverksamheten.
Nej, jag har ingen lösning på denna fråga. Men jag tror att det är viktigt att samhällsdebattörer, politiker och andra beslutsfattare är medvetna om dessa skilda världar där den stora majoriteten av idrottare och deras föreningar gör stora ekonomiska uppoffringar för att kunna vara med och tävla på högsta nationella och ibland internationella nivåer.
Anders Johrén
Ordförande i Spårvägens Alliansförening