SM-GULDVINNARE

Taina Ståhl – mästare i två olika idrotter

Taina Laakso, sedan 1986 Ståhl, kom till Sverige som 20-åring . Hon började som kulstöterska men det var som diskuskastare hon blev som bäst. I slutet av 1980-talet var hon landets bästa i grenen och största meriterna är ett individuellt SM-guld och fina placeringar på flera finnkamper. Taina vann även tre SM i styrkelyft och är därmed den enda spårvägare som är svensk mästare i två helt olika idrotter.

Taina Laakso, som hade tävlat i framför allt kula för några olika Åboklubbar, kom till Sverige och Spårvägen 1981. Efter ett år i USA etablerade hon sig på en hög svensk nivå, inte i kula utan framför allt i diskus, där hon vann tre SM-medaljer med SM-guldet 1987 i Gävle och finnkamperna 1987 (tvåa på 50,00) och 1988 (trea på det personliga rekordet 51,90) som karriärens höjdpunkter. I sina två övriga landskamper kastade hon 46,70 (fyrnationslandskamp 1987) och 48,14 (mot Ungern 1988). Dessförinnan hade hon tagit EM-silver i styrkelyft, även där tävlande för Spårvägen, och då fått ett självförtroende och en disciplin som hon fick användning av även i friidrotten.

Hon hade flera tränare i Spårvägen, Göte Augustsson, Lech Nikitin och Lasse Haglund, men Taina menar att det var Göte som fick henne att blomma ut och finna glädjen med kastandet. Men trots SM-medaljer och landskamper fick hon nog aldrig ut sitt max, tekniken var aldrig fulländad. Senare tiders diskustränare Vésteinn Hafsteinsson (som bland annat har tränat sonen Daniel) menar att “om jag hade coachat Taina hade hon kastat lätt över 60 meter”.

Parallellt med friidrotten tävlade Taina även i styrkelyft där hon blev svensk mästare tre gånger i slutet av 1980-talet. Därmed är Taina den enda spårvägaren som blivit svensk mästare i två helt olika idrotter.

Taina har en humor och lättsamhet som få andra kan matcha. I hennes sällskap har det aldrig varit tråkigt. Hennes sätt att vara bidrog säkert till framgångarna på friidrottsplanerna. Med sin finska bakgrund var Finnkampen det stora målet – något som hon uppnådde. Den egentliga elitkarriären avslutades 1989 men därefter har hon vid flera tillfällen gått in i Spårvägens klubblag och varit med både som aktiv och funktionär i Spårvägens castoramatävlingar. Hon har även varit tränare åt framför allt barnen Anneli och Daniel som båda blev kastare på hög nivå och hon har följt Daniels framgångar på plats runt hela världen.

Allra störst uppmärksamhet fick Taina då hon på den Svenska idrottsgalan 2018 höll ett bejublat tal för sin son Daniel då denne blev utsedd till ”årets manliga idrottare”.

Fullständigt namn: Taina Päivikki Ståhl (Laakso fram till 1986).
Född: 22 mars 1960 i Åbo i Finland.
Familj: maken Jan, barnen Anneli (f 1990) och Daniel (f 1992).
Idrottssläktingar: Maken Jan (under många år Spårvägens bästa släggkastare, 59,14 som bäst), barnen Anneli och Daniel (kastare av hög svensk och internationell klass).
Arbete: förskollärare, inköpsassistent på Elfa (under tio år) och sedan förskollärare igen.
Klubbar: Turun Toverit (1973–75), Turun Riento (1976), Turun Urheiluliitto (1977–80), Stockholms Spårvägars GoIF/Spårvägens FK (1981–ca 2005).
Landskamper: 4 A (Finnkampen 1987 och 1988, Västtyskland/Schweiz/Ungern 1987, Ungern/Schweiz 1988).
SM-guld: 1987 (diskus, 51,12) tre gånger svensk lagmästare i friidrott (1984, 1986 och 1987), tre gånger i styrkelyft (1986, 1987 och 1988).
Övriga SM-medaljer: silver i diskus 1983 och 1988, samt en gång i lag (1985), brons en gång i lag (1983).
Personliga rekord: diskus 51,90 (1988), kula 14,11 (1982), slägga 44,08 (2001). Hon har även gjort inofficiellt 52,11 i diskus (1988).
Övriga idrottsmeriter: tvåa i EM i styrkelyft 1985.
Personliga rekord: knäböjning 182,5 kg, bänkpress 105 kg och marklyft 190 kg.
Bott: Åbo (1960–81), Stockholm (1981–).
Längd/tävlingsvikt: 180 cm, 98 kg.
Tränare i Spårvägen: Göte Augustsson, Lars Haglund, Rainer Kivinen (styrketränare), Lech Nikitin..
Största idrottsminne: SM-guldet 1987.
Bästa spårvägskamrater: Lotta Fougman, Karin Andersson, Bodil Andersson, Christina Nordström, Annette Tånnander.

SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute friidrott: 1 guld, 2 silver= 3 medaljer.
– Ind. inne styrkelyft: 3 guld = 3 medaljer.
– Lag: 3 guld, 1 silver, 1 brons= 5 medaljer.

Spårvägens SM-guld nummer 167 (lag), 184, 190 (lag), 206, 210 (lag), 213, 225.

Anders Johrén (2018)

Individuella SM-guldvinnare

Flera hundra personer har vunnit individuella SM-guld för Spårvägen. Här presenteras några av alla dessa idrottshjältar.

På sidan individuella Svenska mästare finner du övriga presenterade Svenska mästare.

De första 100 åren – Spårvägen friidrott 1919 – 2019. En 640 sidor initierad berättelse om allt som Spårvägen friidrott varit med om under de första 100 åren. Boken kan köpas för endast 300 kr + frakt.

Mer information finns på Spårvägen Friidrotts webbplats [Öppnas i ett nytt fönster]. Det går också bra att enkelt beställa i formuläret på sidan om Spårvagen 100 år.

Spårvägen GoIF 100 år – 1919 – 2019. En jubileumsskrift baserad på tidigare artiklar i Spårvägen Sport, inklusive klubbpresentationer för alla idrotter, ledare och statistik. Skicka ett e-postmeddelande till info@sparvagen.nu för beställning eller beställ på sidan Spårvagen 100 år.

Meny