SM-GULD No 1-821

SM-gulden –
Från det första till det 821:a

Spårvägen har sedan starten 1919 fram till 100-årsjubiléet i februari 2019 erövrat 821 svenska mästerskap för seniorer. Därefter har guldförrådet fyllt på ytterligare, något man kan läsa om på sidan SM-jakten. Se sidan SM-guldsida där alla SM-guld är redovisade.

På den här sidan ska vi lite närmare presentera samtliga SM-guld genom Spårvägens historia. Vi kommer att presentera tio nya, eller snarare gamla, SM-guld varje vecka med start i juni 2020.

Nedan finns de 40 första SM-gulden från det allra första från maj 1930 – SM-guld för lag 8 km på terräng-SM i Lill-Jansskogen! Varje vecka kommer sedan  tio nya SM-guld att presenteras, allt i kronologisk ordning.

Nedan följer närmare presentationer av Spårvägens
SM-guld nr 1 – 40. Fler följer framöver, tio stycken presenteras varje vecka.

SM-guld nr 40

Lennart Westerberg i varpa centimeterkast 18 juli 1971

Lennart Westerberg vann Spårvägens enda SM-guld i varpa, i centimeterkast i Göteborg 1971 på resultatet 3,57. Det har faktiskt bara förekommit ett enda sämre segerresultat i SM efter 1971. Tvåa kom L-G Hederstedt, Roma, 3,92, trea Ville Karlsson, Varpa, 4,11 och fyra Bertil Johansson, Varpa, 4,39.

SM-guld nr 39

Marita Neidert/Siv Pettersson bordtennis dubbel 6 mars 1971

Marita Neidert och Siv Pettersson vann SM-guld i damdubbel efter att ha besegrat de yngre tonåringarna Ann-Christin Hellman (15 år) och Birgitta Olsson (16 år) i finalen. Men det satt långt inne. DN skrev att Hellman och Olsson ”hade Stockholms Spårvägars rutinerade Marita Neidert och Siv Pettersson på vagnen men tappade i slutbollarna.”

Spårvägarna vann till slut med 3–2 i set efter setsiffrorna 9–21, 21–14, 8–21, 21–19 och 21–18. Mästerskapet spelades i Kristianstad.

Siv Pettersson, som var några år äldre än Marita, kom till Spårvägen från Djurgården och gick senare tillbaka till Djurgården.

SM-guld nr 38

Sture Johnsson badminton herrsingel 7 februari 1971

Sture Johnsson, f 27.9.1945, blev europamästare 1968, 1970 och 1974, det senare året representerande Spårvägen. Han vann sammanlagt 12 SM-guld i singel, varav sju för Spårvägen.

Svenska mästerskapen i badminton arrangerades 1971 i Karlskrona. Sture Johnsson besegrade i semifinalen Thommy Theorin (senare hög ledare inom svensk fotboll) med 2–0 i set och i finalen vann Sture mot sin bror Kurt Johnsson med 2–0 i set och setsiffrorna 15–10 och 15–5.

SM-guld nr 37

Raimo Pihl i spjut 15 augusti 1970

Växjö 15.8.1970. Raimo Pihl vinner SM i spjut på 81,02.

Raimo Pihl, f 28.10.1949, blev första spårvägare att vinna ett SM-guld i friidrott sedan 1947. Raimo vann spjutfinalen med ett kast på 81,02, nästan sex och en halv meter längre än tvåan Jan Bohman från Malmö AI (74,58). Mästerskapet gick på Värendsvallen i Växjö.

Raimo berättade för Dagens Nyheter att ”litet förargligt att missa personrekordet med bara 8 centimeter, men det spelar ingen större roll, jag kan spara det till ett senare tillfälle.”

Göte Augustsson, en av Spårvägens stora friidrottsledare och tränare för Raimo Pihl, rankade 2018 Raimos SM-guld 1970 som det näst största minnet från alla hans år i Spårvägen.

SM-guld nr 36

Marita Neidert bordtennis singel 8 mars 1970

Marita Neidert, f 19.9.1945, vann Spårvägens första SM-guld i bordtennis, både singel och dubbel 1970, och senare även dubbel både 1971 och 1977. Genom sitt SM-guld blev Marita Spårvägens andra kvinna, efter roddaren Kerstin Hamrin, att vinna SM. Marita deltog flitigt i landskampssammanhang och besegrade flera unga kinesiskor.

I SM-finalen 1970 besegrade Marita Lena Andersson från Lund med 21–19, 21–19, 12–21, 17–21, 21–10. På vägen fram till finalen hade Marita vunnit mot Ann-Lis Svantesson från Mölndal med 3–0 i set, Marie-Louise Monier, Norcopensarna, 3–0, Ulla Eriksson, Stockholms Godtemplare 3–0, Birgitta Rådberg, Husqvarna södra, 3–2, samt 3–2 i finalen mot Lena Andersson. SM-tävlingarna gick i Linköping.

Det var Maritas sjätte SM-guld, tidigare gånger hade hon representerat Mariestad.

SM-guld nr 35

Marita Neidert (tillsammans med Eva Johansson från Östra Stadsgränsen) bordtennis dubbel 7 mars 1970

Marita Neidert, f 19.9.1945, vann tillsammans med Eva Johansson från Östra Stadsgränsen SM i damdubbel 1970 som gick av stapeln i Linköping. Maritas och Evas väg till SM-titeln gick via Kerstin Pettersson/Lena Karlsson 3–0 i set, Annika Guntsch/Siv Pettersson 3–2, Ann-Christine Hellman/Birgitta Olsson 3–1, samt i finalen Gunnel Henriksson/Birgitta Rådberg 3–1 efter setsiffrorna 14–21, 21–14, 21–16, 21–11.

1960-tal

SM-guld nr 34

Göran Johansson brottning fristil fjädervikt (62 kg) 3 april 1966

Göran Johansson i fullt arbete med ett poänggivande kast.

Göran Johansson, född 8 juni 1945, vann fristils-SM:s fjädervikt före Ove Alm från Nybro. I finalomgången hade Göran besegrat både Ove och trean Gunnar Karlsson från Värnamo på poäng. Spårvägens Karl-Åke Axelsson kom sexa.

Göran gick sju matcher under SM-tävlingarna: poängseger mot Karl-Åke Axelsson (Spårvägen), seger på benlyft efter 6,32 mot Claes Johansson (Spårvägen), bensax efter 4,06 mot Ola Ek (Töreboda), nedpr efter 9,18 mot Leif Andersson (Arboga), poängsegrar mot Sture Karlsson (Göteborg), Ove Alm (Nybro) och Gunnar Karlsson (Värnamo).

Tävlingarna gick i Jönköping inför 637 åskådare.

SM-guld nr 33

Rick Sylvester brottning fristil bantamvikt 3 april 1966

Amerikanen Rick Sylvester, f 3.4.1942, blev svensk mästare i fristilens bantamvikt före Jörgen Andersson från Göteborgs AK. Dagens Nyheter skrev: ”den 24-årige Rick Sylvester kammade hem bantamvikten med en variationsrik och trevlig brottning. Värsta besväret hade Rick med blott 19-årige Jörgen Andersson från Göteborg. Rick kommer från Berkleyuniversitetet i Kalifornien och studerar nu sociologi i Stockholm, där han bott sedan mars förra året och är därmed kvalificerad att delta i SM-tävlingar.”

Efter sin examen från University of California 1965 studerade Rick Sylvester i Sverige under ett år (han brottades då för Spårvägens GoIF och tränades av Malte Möller, han blev alltså svensk mästare i brottning 1966) och talar lite svenska. 1986 avverkade han Vasaloppet. Men han har framför allt gjort karriär som stuntman i otaliga stora filmer, bl.a. Bond-filmerna The Spy who loved me, For Your eyes only. Hans ”ski jump stunt” i Älskade spion (1977) rankas som ett av de bästa och mest oförglömliga stunt genom tiderna, något som han betalades 30 000 dollar för. Lika imponerande är klättersekvensen (återigen för Roger Moore som James Bond) han gjorde i Grekland Ur dödlig synvinkel (1981). Sylvester var också en duktig bergsklättrare och 1971 åkte han skidor utför berget El Capitan i Kalifornien och fortsatte i fallskärm nedför 914 meter.

SM-guld nr 32

Karl-Åke Axelsson brottning fristil fjädervikt 11 april 1965

Karl-Åke Axelsson provar amerikansk fribrottning på Rune Broman.

Karl-Åke Axelsson, f 3.10.1933,  vann sitt andra SM-guld i brottningens fristil som avgjordes i Skärblackas nya sporthall inför 600 åskådare. I finalen besegrade han Edvin Vesterby på poäng.

SM-guld nr 31

Enar Edberg i tyngdlyftning fjärdervikt (60 kg) 20 mars 1965

Enar Edberg, f 9.7.1936, d 9.2.2013, tog sitt första och enda SM-guld för Spårvägen när han vann 60-kilosklassen i Sundbybergs sporthall. Han fick resultatet 300 kg fördelat på 92,5 kg i press, 85 kg i ryck och 122,5 kg i stöt. Han var hela 35 kg före tvåan Jan Lindfors, Boden.

Det var dock varken det första eller sista SM-guldet för Enar. Han hade både 1957, 1963 och 1964 vunnit SM för Sundbybergs TK och efter sitt enda spårvägsår, 1964/65, återvände han till Sundbyberg där han vann ytterligare fem SM-guld. Totalt vann han alltså nio SM-guld. Enar var även med i OS i Tokyo 1964, då representerade han Spårvägen, där han kom på 20:e plats med 305 kg. När han tävlade för Sundbyberg var han EM-trea och VM-sexa 1958. Hans personliga rekord är 101 kg i press, 95 i ryck och 129 i stöt, sammanlagt 322,5 kg.

Dagens Nyheter skrev: ”Fjädervikten blev en lätt seger för Enar Edberg, Spårvägen, som därmed tog sitt fjärde SM-guld. Enar fick 300 sammanlagt och klarade 122,5 i stöten. Försökte så på 130 för att putsa sitt eget rekord. Han var hårfint ifrån den nya noteringen, hade vikten uppe men sköt fram bröstet för mycket och kom ur balans. Nästa gång lyckas det säkert.”

SM-guld nr 30

Urban Frändfors brottning fristil fjädervikt 31 mars 1963

Urban Frändfors, f 11.12.1940, vann SM-guld samma dag som Karl-Åke Axelsson, den 31 mars i Värnamo då han vann fristilens fjädervikt (62 kg) före Gunnar Karlsson från Värnamo.

SM-guld nr 29

Karl-Åke Axelsson brottning fristil lättvikt 31 mars 1963

Karl-Åke Axelsson, f 3.10.1933, vann SM-guld i brottning när han i Värnamo vann fristils-SM i lättvikt (68 kg). Karl-Åke inledde tävlandet med poängnederlag mot Hedemoras Matti Polkala, men kämpade sig envetet fram till finalplats där Harald Johansson från Nyköping besegrades på grengrepp efter 6.09.

SM-guld nr 28

Lag-SM i tyngdlyftning 16 mars 1963

Svenska mästarna i lag 1963. Stående fr.v. Göran Charlex, Bo Svensson, Gunnar Svahn och Nils Nyström. Knästående fr.v. Stig Ljunggren, Enar Edberg, Nils Nyström.

Spårvägen vann Lag-SM i tyngdlyftning för tredje året i rad. Men det var hårt redan i semifinalen där Spårvägen vann mot Surahammar med bara 30 kg marginal, 2170 kg mot 2140. I finalen, som gick av stapeln i Brännkyrkahallen, möttes Spårvägen och Göteborgs KK. Där blev det ännu hårdare än semifinalen, Spårvägen vann med 2,5 kg marginal, 2190 kg mot 2187,5 kg.

Mästare blev Göran Charlex, Bo Svensson, Gunnar Svahn, Nils Nyström, Stig Ljunggren, Enar Edberg och Nils Nyström.

SM-guld nr 27

Lag-SM i tyngdlyftning 10 mars 1962

Svenska mästarna i lag 1962. Fr.v. Stig Ljunggren, Nils Nyström, Enar Edberg, Ingemar Gustavsson (Lyshag), Gunnar Svahn, Bo Svensson och Lennart Zetterberg.

Spårvägen försvarade sitt lagmästerskap när tävlingen avgjordes i Spårvägshallen på Söder. Spårvägen vann på 2160 kg före Luleå på 2115 kg och trea Göteborgs KK på 1907,5 kg. Göteborg hade ledningen ända tills det var fem lyft kvar då deras tungviktare Roland Hällström ryckte sönder ena armbågen och måste bryta.

Spårvägens mästare: Stig Ljunggren i bantamvikt 217,5 kg, Nils Nyström i fjädervikt 257,5 kg, Enar Edberg i lättvikt 300 kg, Ingemar Lyshag i mellanvikt 335 kg, Gunnar Svahn (kom från Eskilstuna, en mästare på att dansa) i lätt tungvikt 332,5 kg, Lennart Zetterberg i mellanvikt 345 kg och Bo Svensson i tungvikt 372,5 kg.

SM-guld nr 26

Kerstin Hamrin, rodd singelsculler 13 augusti 1961

Kerstin Hamrin, f 29.12.1943, blev Spårvägens första kvinnliga SM-guldmedaljör när hon på sjön Näknen norr om Norrköping vann SM i singel. Hon vann på tiden 4.24,3, drygt två sekunder före tvåan Kerstin Persson från Landskrona.

Kerstin blev den enda kvinna som vann SM-guld i Spårvägen under klubbens första 50 år. Nästa spårvägskvinna att vinna SM-guld blev Marita Neidert i bordtennis 1970.

SM-guld nr 25

Lag-SM i tyngdlyftning 11 – 12 mars 1961

Mästarna i tyngdlyftning lag 1961. Fr.v. Stig Ljunggren, Nils Nyström, Curt Nordgren, Ingemar Gustavsson (Lyshag), Börje Moberg, Bo Svensson och Lennart Zetterberg.

29 januari vann Spårvägen kvartsfinalen i Lag-SM mot Södertälje i Brännkyrkahallen. Finalen gick i Enskedehallen 11 – 12 mars och stod mellan favoriterna Luleå AK, Jönköpings AK och Spårvägen. Det var de sammanlagda lyfta kilona som skulle slås ihop.

Efter första dagen, då fyra klasser hade avgjorts, ledde Spårvägen med 1207,5 kg mot Jönköpings 1180 kg och Luleås 1060 kg. Då hade en av Luleås lyftare missat helt i pressmomentet vilket klubben förlorade cirka 90 kg på. Spårvägens 27,5 kg stora ledning nästan dubblerades under söndagen. Spårvägen vann med totalt 2132,5 kg, 45 kg före Jönköping och 82,5 kg före Luleå.

Mästarna: Nils Nyström (norrlänning) i fjädervikt 260 kg, Stig Ljunggren i bantamvikt 225 kg, Curt Nordgren i lättvikt 282,5 kg, Ingemar Gustavsson (Lyshag) i mellanvikt 332,5 kg, Börje Moberg i lätt tungvikt 330 kg, Bo Svensson (värmlänning) mellantungvikt 370 kg, Lennart Zetterberg i tungvikt 332,5 kg.

1950-tal

SM-guld nr 24

Ingemar Gustavsson (Lyshag) i tyngdlyftning lättvikt (67,5 kg) 11 mars 1956

Ingemar Gustavsson (senare Lyshag), f 27.11.1930, vann Spårvägens nionde SM-guld i tyngdlyftning, det första på 1950-talet. Han lyfte 95 kg i press, 100 kg i ryck och 130 kg i stöt, sammanlagt 325 kg. Tävlingarna avgjordes i Eriksdalshallen i Stockholm.

Ingemar hade tre gånger tidigare under 1950-talet blivit svensk mästare för Eskilstuna GAK.

SM-guld nr 23

Alf Källman, Skidorientering 18 februari 1951

Alf Källman (hans dopnamn var Alfred), f 7.2.1922, d 7.9.1984, vann Spårvägens 23:e SM-guld. Han vann det i skidorientering, det enda som Spårvägen någonsin vunnit i en vinteridrott på snö eller is.

Dagens Nyheter hade en lång artikel om mästerskapet. Här är ett utdrag från den:
”Det första svenska mästerskapet i skidorientering som avgjordes tidigt på söndagsmorgonen blev en lika rafflande som lyckad tävling i Västmanlands idrottsförbunds goda regi. Segrare blev helt överraskande en stockholmare, 29-årige spårvägaren Alf Källman.”

DN:s segerporträtt över Källman löd: ”Skidorienteringssportens förste individuelle svenske mästare, sensationssegraren Alf Källman kommer från Graninge i Ångermanland där han fick ett par skidor på fötterna nästan innan han lärt sig krypa. Till Stockholm flyttade den sege 29-åringen först för tre år sedan och där blev han arbetskompis med Axel ’Siljansnäs’ Carlsson i Spårvägen.”

Källman vann på tiden 5 timmar, 30 minuter och 14 sekunder, nio minuter före tvåan Martin Johansson från F 1 i Västerås. Banan var ett 40,6 km långt mästerskapsstråk i snörika bergslagsmarker, start ovanför Rosshyttan, och i en sydlig båge via sju kontroller fram till målet vid Kärrgruvan. Starten för de 102 tävlande gick redan kl 2 på söndagsmorgonen (eller natten till söndagen), det mesta av tävlingen gick alltså i nattmörker.

1940-tal

SM-guld nr 22

Gösta Tegerholm (Pettersson) på 25 000 meter 24 augusti 1947

Gösta Tegerholm, f 7.2.1917, d 1.2.1992, vann 25 km på 1.25.33, en dryg halvminut före Olle Larsson från Multrå.

Dagens Nyheter skrev: ”Spårvägs-Pelle är en kropp för sig, men springa kan han. Och när han nu dessutom lagt sig till med taktik och lugnare löpstil kom det inte som någon överraskning att han genomtränad av SM:s 38 km för en tid sedan kutade starkt och vann sitt första SM på 25 km – en distans på vilken han dock 1944 triumferade i Stockholmsloppet.”

Tävlingen hade start och mål på Enavallen i Enköping med vändpunkt i Våndsjöbro.

Det här var friidrottens sista SM-guld under sektionens första storhetstid. Nästa SM-guld skulle inte komma förrän på 1970-talet.

SM-guld nr 21

Lag 10 000 meter 29 juni 1947

Spårvägen vann sitt andra, och sista, lagguld på 10 000 m när trion Sven Rapp (individuell 4:a på 31.23, 45 sekunder efter segraren), Gösta Tegerholm (5:a på 31.29) och Gösta Östbrink (8:a på 31.51) med totaltiden 1.34.42 var nästan fyra minuter före tvåan IFK Arboga. DN konstaterade att ”Spårvägen tog som väntat hem lagmästerskapet”.

Tävlingarna gick på Strömvallen i Gävle.

SM-guld nr 20

Lag 8 km på terräng-SM 4 maj 1947

För fjärde gången på sex år vann Spårvägen långa banans terräng-SM för lag. Gunnar Bratt var individuell 3:a (28.41, 32 sekunder efter segraren Valtern Nyström från Sandviken), Gösta Tegerholm (tidigare Pettersson) var 4:a (28.43) och Sven Rapp var 12:a (29.00). Placeringspoängen blev 19, långt före IFK Gävles 57.

Spårvägens store ledare Nils Kedert berättade för Dagens Nyheter: ”jag är nöjd med vår dag, men saknade en smula konkurrens åt vårt lag. Annat var det i fjol.”

Tävlingarna gick i Vimmerby med start och mål på Vimmerbyvallen. Samtidigt gick SM på korta banan (4 km) i Motala.

SM-guld nr 19

Lag 8 km på terräng-SM 5 maj 1946

Spårvägens terräng-SM-mästare i lag 1946. Gösta Östbrink (35), Gunnar Bratt (34) och Sven Rapp (37). Bratt vann dessutom det individuella SM-guldet.

Spårvägen vann sitt femte lagguld på terränglöpningens långa bana när Gunnar Bratt (individuell 1:a på 27.56), Gösta Östbrink (9:a på 28.35) och Sven Rapp (12:a på 28.42) fick placeringstotalen 22. Men denna gång var det bara med en placeringspoäng som Spårvägen vann guldet före Hammarby med 23 poäng och IFK Gävle med 26. För Rapp, f 13.2.1920, f 28.5.2007, var det första SM-guldet. Han skulle senare samma år bli fyra på 10 000 m i EM i Oslo.

Halvvägs ledde IFK Gävle klart före Hammarby och Spårvägen men spårvägslöparna gjorde alltså en andra halva som förde upp dem till seger.

Banan, golfbanan ute i Saltsjöbaden med start och mål på Saltsjöbadens IP, var, enligt DN, nära nog idealisk med utslagsgivande backar och härliga löpor över golfbanan. Den senaste tidens regnväder hade kanske gjort den en smula sugande – men det skall ju också en SM-bana vara.

SM-guld nr 18

Gunnar Bratt, 8 km terräng 5 maj 1946

Dagens Nyheter hade en helsida, i det gamla tidningsformatet, om terräng-SM. De skrev bl.a. följande: ”Gunnar Bratt tog rutinerat och väntat sitt tredje SM-guld på Saltsjöbadens finfina 8-kilometersbana. Walter Nyström var visserligen uppe och kände på farten under andra varvet, men hade för lite gnista för att klara av årets framgångsrikaste storlöpare på utstakad bana. Dessa två höll sig i täten loppet igenom, och de övriga lämnade sig redan på första varvet för långt efter för att ha någon chans.”

Bratt själv sade att ”banan passade mig perfekt. Visst var den krävande men på sina ställen var det rena banlöpningen. Känner mig i fin form nu och väger precis 60 kilo. Har haft tur och klarat mig från skador.

I mål var Bratt, 27.56, två sekunder före IFK Gävles Nyström.

SM-guld nr 17

Lag 10 000 meter 2 juli 1944

Spårvägen vann sitt första SM-guld på lagtävlingen över 10 000 m där de tre bästa löparnas tider räknades ihop. Tävlingen avgjordes samtidigt som den individuella SM-tävlingen där Gösta Pettersson (Tegerholm) kom 2:a på 30.47 (13 sekunder efter segraren Thore Tillman från Fagersta), Gösta Östbrink 3:a på 31.35 och Gunnar Bratt 5:a på 31.56. Sammanlagd tid 1.34.18, nästan sex(!) minuter före tvåan Örgryte IS.

Tävlingen avgjordes på Malmö Idrottsplats.

SM-guld nr 16

Lag 8 km på terräng-SM 7 maj 1944

Spårvägen vann sitt fjärde SM-guld i lag på långa terrängbanan när Gösta Östbrink (3:a på 27.10), Gösta Pettersson (Tegerholm, 4:a på 27.26) och Gunnar Bratt (7:a på 27.37) med placeringspoängen 14 var klart före IFK Gävle med placeringspoängen 23.

Mr Jones i Dagens Nyheter skrev i sin krönika att ”långa sträckan i Kvarnsveden visade större överlägsenhet av Gösta Jakobsson och mindre konkurrenskraft av Bratt (sjunde man) än väntat. Spårvägens Gösta Petterssons fjärdeplats var väl överraskningen här. Lag: Spårvägen.”

SM på den långa terrängbanan gick i Mellstaparken i Kvarnsveden utanför Borlänge. Samtidigt avgjordes SM på 4 km terränglöpning i Linköping, dock utan spårvägsframgångar.

SM-guld nr 15

Harry Dahlgren i tyngdlyftning tungvikt (+82,5 kg) 22 mars 1944

Harry Dahlgren, f 14.10.1912, d 19.4.2003, vann sitt sjätte och sista SM-guld, det tredje i tvåarmslyft, med 360 kg, fördelat på 105 kg i press, 107,5 kg i ryck och 147,5 kg i stöt. Till skillnad från föregående år hängde SM-titeln denna gång på sista lyftet. Med två stötar kvar var Dahlgren tvungen att klara 147,5 kg för att behålla titeln, vilket han gjorde, och han vann nu 5 kg före Gösta Bergström från Västerås. Dahlgren försökte sedan på nya rekordvikten 155 kg utan att klara.

Tävlingarna gick i Medborgarhuset i Stockholm inför 500 åskådare.

SM-guld nr 14

Gunnar Bratt på 10 000 meter 27 juni 1943

Gunnar Bratt, f 16.1.1916, d 27.7.1994, vann sitt första, och som det skulle visa sig enda, individuella SM på bana när han i Idrottsparken i Jönköping vann 10 000 m på 30.56,6, en dryg sekund före Spårvägens Gösta Pettersson (senare Tegerholm).

Bratt berättade efter loppet för DN (som för övrigt skrev om Bratts SM-seger på förstasidan): ”Ja, det var första mästerskapet på bana. Alldeles överraskad är jag inte, då jag varit i fin form i år. Det har berott på för idrott mera gynnsamma arbetsförhållanden än tidigare. Nu går jag in för SM i hinderlöpning.”

SM-guld nr 13

Gunnar Bratt, 8 km terräng 9 maj 1943

Gunnar Bratt, f 16.1.1916, d 27.7.1994, vann terräng-SM:s långa bana för andra året i rad., denna gång i Forsparken i Alfta i Hälsingland inför cirka 2000 åskådare.

Mr Jones noterade i sin krönika i Dagens Nyheter att ”Spårvägens Gunnar Bratt stod rycken som favorit i Alfta”. Bratt berättade själv för DN: ”Det gick ju vägen men hårt var det. Jacobsson körde våldsamt i början, men jag var på min vakt och tog det litet försiktigt tills jag ångat mig varm ordentligt. Då gick jag fram till täten. Riktigt säker på min sak var jag inte förrän efter varvningen men väl hunnen en bit in på andra rundan förstod jag att det skulle ordna sig då jag inte kände minsta stumhet i benen eller trötthet.”

Bratt vann på 25.01, 5 sekunder före Gösta Jacobsson från Ymer.

SM-guld nr 12

Harry Dahlgren i tyngdlyftning tungvikt (+82,5 kg) 21 mars 1943

Harry Dahlgren, f 14.10.1912, d 19.4.2003, vann sitt femte SM-guld, det andra i tvåarmslyft, med 342,5 kg, fördelat på 95 kg i press, 102,5 kg i ryck och 145 kg i stöt. Harry vann med hela 40 kg marginal ner till tvåan Lennart Axelsson från Borås.

Tävlingarna gick i Örebro inför cirka 400 åskådare.

SM-guld nr 11

Harry Dahlgren i tyngdlyftning enarmslyft tungvikt (+82,5 kg) 13 december 1942

Samtidigt som tyskarna blev alltmer tillbakaträngda i Stalingrad vann Harry Dahlgren, f 14.10.1912, d 19.4.2003, sitt fjärde SM-guld, det tredje i enarmslyft, när SM i enarmslyft detta år avgjordes i Karlskrona. Harry hade sammanlagt 320 kg, fördelade på 80 kg press, 90 kg i ryck och 150 kg i stöt (tvåarms). Det var 5 kg mindre än när han vann SM två år tidigare men 15 kg mer än tvåan Gösta Bergström från Västerås.

SM-guld nr 10

Gösta Petterson (Tegerholm) på 10 000 meter 28 juni 1942

Gösta Pettersson (senare Tegerholm), f 7.2.1917, d 1.2.1992, vann Spårvägens första individuella SM-guld i friidrott då han på Strömvallen i Gävle vann 10 000 m på 30.29,8, en sekund före Thore Tillman från Fagersta.

31 löpare ställde upp i loppet, dock inte Spårvägens Gösta Östbrink som var skadad. Med ett varv kvar ledde Tillman med Pettersson i rygg. Trean i loppet var 300 m efter tätduon. 200 m före mål ”vräkte Pettersson på med en formlig raketspurt” och lyckades vinna loppet.

SM-guld nr 9

Lag 8 km på terräng-SM 10 maj 1942
Spårvägen vann tidernas mest överlägsna lagseger på terräng-SM genom att ta placeringarna 1 (Gunnar Bratt, 28.29), 2 (Gösta Östbrink, 28.39) och 4 (Gösta Pettersson, 29.24), totalt 7 placeringspoäng. Tvåa var Dala-Floda IF med 17 placeringspoäng.

Av 33 startande löpare kom 30 i mål, 6 lag fick med sig tre löpare. Tävlingarna gick, enligt DN, i ”strålande Karlstadväder, alltså med sol och värme i luften”.

Bratt blev alltså dubbel mästare då han även vann den individuella tävlingen. Östbrink, f 6.5.1915, d 8.10.1999, hade vunnit två individuella SM-guld i tidigare klubbar men blev aldrig individuell mästare i Spårvägen. Pettersson, f 7.2.1917, d 1.2.1992, bytte senare efternamn till Tegerholm.

SM-guld nr 8

Gunnar Bratt, 8 km terräng 10 maj 1942

Gunnar Bratt, f 16.1.1916, d 27.7.1994, vann terräng-SM:s långa bana som arrangerades av Göta-Karlstad i trakten av Sandbäckstjärnet i Karlstad. Bratt vann på 28.29, tio sekunder före klubbkamraten Gösta Östbrink. Östbrink ledde loppet till omkring 500 meter före mål då Bratt gick förbi och spurtade i mål klart före Östbrink.

Gunnar Bratt berättade för Dagens Nyheter efter loppet: ”Glad över mitt första SM och över att banan var bra. Redan i Sala tyckte jag formen började komma, men dock  trodde jag att Ösbrink skulle bli för svår för mig i dag.”

Mr Jones noterade i sin krönika i Dagens Nyheter att ”på långa banan i Karlstad lyckades inte Östbrink skaka av sig Bratt under vägen, och därmed var spurtstarke Bratts seger klar, Spårvägen gjorde placeringarna 1, 2, 4 – skarpaste lag-SM hittills?”

SM-guld nr 7

Harry Dahlgren i tyngdlyftning enarmslyft tungvikt (+82,5 kg) 1 december 1940
Harry Dahlgren, f 14.10.1912, d 19.4.2003, vann sitt tredje SM-guld, det andra i enarmslyft, med sammanlagt 325 kg, fördelade på 80 kg press, 92,5 kg i ryck och 152,5 kg i stöt (tvåarms). Dahlgren var 5 kilo före tvåan Ove Lövdahl. Dagens Nyheter noterade att Dahlgren var ”lejonmansprydd”. Liksom året före gick SM i enmanslyft i Ordenssalen vid Ringvägen i Stockholm.

SM-guld nr 6

Harry Dahlgren i tyngdlyftning tungvikt (+82,5 kg) 10 mars 1940

Harry Dahlgren var även en duktig musiker, uppträdde med sång till gitarr eller luta och gjorde skivdebut 1950.

Harry Dahlgren, f 14.10.1912, d 19.4.2003, vann sitt andra SM-guld, det första i tvåarmslyft, när han någon timme efter Röstlunds guld vann tungvikten på 357,5 kg genom 105 kg i press, 107,5 kg i ryck och 145 kg i stöt. Precis som i Röstlunds fall hade tvåan i tungvikt, Ove Lövdahl från Västerås, samma resultat som segraren. Men Dahlgren vann på att han vägde mindre. Och lika precis som i den lätta tungvikten vanns segern med det sista lyftet i stöt. Dahlgren var tvungen att klara i sitt tredje stötförsök, 145 kg, för att bli mästare. Han klarade och, enligt DN, ”slog i glädjen en frivolt sedan han släppt skivstången så att det gungade i hela huset. Det kom för övrigt klagomål nerifrån flickscouternas riksmässa inunder, taket lossnade.”

 

 

Rit-Ola speglade i Dagens Nyheter SM-tävlingarna i tyngdlyftning.

SM-guld nr 5

Alvar Röstlund i tyngdlyftning lätt tungvikt (82,5 kg) 10 mars 1940
Alvar Röstlund (f 8.6.1909, d 7.6.1975) vann sitt andra SM-guld när han i 82,5 kg-klassen lyfte sammanlagt 340 kg fördelade på 100 kg i press, 102,5 kg i ryck och 137,5 kg i stöt. Även tvåan Reinhold Pettersson hade 340 kg men Röstlund vann på att han vägde mindre. Slutet av tävlingen var spännande. Pettersson ledde med 2,5 kg inför sista momentet, stöt.  I sitt andra försök (av tre) missade Pettersson 135 kg medan Röstlund klarade. Då var Röstlund mästare. I sitt sista försök klarade Pettersson 135 kg, då var Pettersson mästare. Inför Röstlunds tredje försök, nu på 137,5 kg, gällde att om han klarade vara han mästare, annars inte. Det lyckades och, enligt DN, ”i glädjen tog han ett väldigt luftsprång”.

R:et Eklöw skrev i sin krönika i Dagens Nyheter om Röstlund: ”Lätta tungvikten gick till en spårvägare, allroundmannen Alvar Röstlund (bland annat bandyspelare i Mode), vilken lyckades vinna över 13-faldige Reinhold Pettersson från Kalmar, vilken man tycker sig hört talas om så länge svenska tyngdlyftningen existerat.”

Tävlingarna ägde rum i Medborgarhusets lilla sal i Stockholm.

1930-tal

SM-guld nr 4

Harry Dahlgren i tyngdlyftning enarmslyft tungvikt (+82,5 kg) 10 november 1939

Harry Dahlgren vann sitt första av totalt 6 SM-guld för Spårvägen.

Harry Dahlgren, f 14.10.1912, d 19.4.2003, vann SM i enarmslyft i tungviktsklassen (+82,5 kg) när SM avgjordes i Ordenssalen vid Ringvägen i Stockholm. Harry lyfte 75 kg i press, 92,5 kg i ryck och 145 kg i stöt, sammanlagt 312,5 kg vilket var 35 kg före tvåan Gösta Johansson från Hammarby.

Harry Dahlgren var enligt Spårvägens 50-årsskrift då ”Spårvägens mest kände idrottsman genom tiderna”. Han dominerade tungvikten i Sverige under åren 1939–43. Han noterade svenskt rekord i tvåarmsstöt fyra gånger med nordiskt rekord 1941 på 155 kg.

Harry kallades ”Sveriges starkaste spårvägare” och många är de historier som talar om Harrys sätt att ta busar och fyllhundar genom att helt resolut lyfta av dem från vagnen och ställa dem på refugen och sedan med ett glatt leende slå klarsignal och under en sångstrof fara vidare.

Harry Dahlgren var den som var förebild för ”Biffen” i serien om ”Biffen och Bananen”, skapad och ritad av Jan-Erik Garland (Rit-Ola). Serien handlar om två vänner, den starke Biffen (Dahlgren) och den smarte Bananen (Garland).

Harry uppträdde med sång till gitarr och luta och skivdebuterade 1950. Han gjorde också några filmroller.

SM-guld nr 3

Alvar Röstlund i tyngdlyftning lätt tungvikt (82,5 kg) 4 april 1937

Alvar Röstlund (f 8.6.1909, d 7.6.1975) blev Spårvägens första individuella svenska mästare när han på Mosebacke Teater(!) i Stockholm vann SM i lätt tungvikt. Alvar lyfte 92,5 kg i press, 105 kg i ryck och 135 kg i stöt, sammanlagt 332,5 kg. Med det var han 5 kilo före tvåan Reinhold Pettersson från Kalmar. Trea var spårvägaren Evald Roos på 302,5 kg.

Dagens Nyheter skrev att ”det är möjligt att domarna vid ett par tillfällen voro litet för hyggliga mot spårvägaren, men faktum är att han gjorde ett mycket gott intryck och tydligen är i sitt livs form.”

SM-guld nr 2

Lag 8 km på terräng-SM 3 maj 1931
Spårvägen upprepade sitt lagguld i terräng-SM när tävlingen 1931 avgjordes i Adolfsberg, några kilometer söder om Örebro. Tre löpare var desamma som föregående år, Nils Holmén (8:a i den individuella tävlingen på 35.08), Anders Pettersson (12:a på 35.26) och Ragnar Borg (13:e på 35.45). Den här gången var fjolårets Elis Gustafsson utbytt mot Nils Hedström (f 27.6.1909, d 21.6.1979) som var 7:a på 35.06.
Dagens Nyheter skrev att ”Lagstriden blev för resten inte på långt när så intressant som man väntat sig. Redan efter 2000 m låg Spårvägen väl uppe, hela 10 poäng före Start och sedan Källgren, vanligen pålitlig örebroare, fått magproblem och tvingats bryta banan i början av andra varvet var 4-mannastriden faktiskt klar”.

Banan ska denna gång ha varit 8 kilometer men de svaga tiderna (segertiden var 33.52) förklarades med att banan, enligt DN, ”slog alla tidigare rekord i fråga om tungsprungenhet. Ingenstans fick man ordentligt fotfäste med undantag för start- och målområdet och i kärret på halva banan fick man springa i vatten en bra bit upp på benen över 200 m”.

5 000 åskådare kantade banan.

SM-guld nr 1

Lag 8 km på terräng-SM 4 maj 1930

Laget som vann Spårvägens första SM-guld, i terräng 1930. Fr v Anders Pettersson, Ragnar Borg, Elis Gustafsson och Nils Holmén.

Det var i Lill-Jansskogen, med start och mål på Stockholms Stadion, som Spårvägen vann sitt första SM-guld. Det var kvartetten Anders Pettersson (f 16.7.1906, d 15.8.1985), Ragnar Borg (f 5.11.1903, d 29.1.1997), Elis Gustafsson (9.1.1901, d 6.1.1986) och Nils Holmén (f 6.4.1907, d 20.2.1948) som vann lagguldet i terränglöpning 8 kilometer. Lagtävlingen avgjordes genom placeringspoäng i det individuella loppet där Spårvägen fick 29 (Pettersson 4:a på 33.38, Borg 5:a på 33.42, Gustafsson 8:a på 34.07 och Holmén 12:a på 34.13). Tvåa var Start från Örebro med placeringspoängen 33 före IFK Borås 38 och Fredrikshof 60. Loppet sorterade under ”terränglöpning 8 kilometer” men enligt DN var ”banan av pålitligt folk kedjemätt till 9700 meter, varav 8400 meter i terräng”. Övriga 1200 meter sprangs, i början och slutet av loppet, inne på Stadion.

Noterbart är att Ragnar Borg var sjukskriven från sitt arbete när han sprang loppet. Så här sade han till Dagens Nyheter direkt efter loppet: ”Det såg kanske underligt ut när att jag tävlade idag då jag är sjukskriven. Men jag är allt annat än sjuk i benen. Det är i högra handen, som jag råkat bränna alldeles sönder på syra.”

Även Nils Holmén var sjuklig. ”Min starka förkylning från veckan i Sundbyberg hänger ännu i och jag fick uppkastningar flera gånger under loppet”, sade Holmén till DN.

Snabblänkar till årtionden

2010-tal
2000-tal
1990-tal
1980-tal
1970-tal
1960-tal
1950-tal
1940-tal
1930-tal

Meny