Raimo Pihl – Spårvägen friidrotts främste olympier
Raimo Pihls fjärdeplats i OS-tiokampen i Montréal 1976 är Spårvägen friidrotts bästa OS-placering. Raimo satte då nytt svenskt rekord med 8218 poäng, ett rekord som stod sig i 16 år. Dessförinnan hade han bland annat vunnit Spårvägens första SM-guld på mer än 20 år då han 1970 blev svensk mästare i spjut. Lägg därtill ytterligare sex SM-guld och en återupptagen spjutkarriär efter sina bästa år som tiokampare så är Raimo Pihl en av Spårvägens allra bästa friidrottare genom alla tider.
Raimos OS-serie har stått ohotad som klubbrekord i Spårvägen i över 42 år: 100 m 10,93 (personligt rekord med 0,08), längd 6,99, kula 15,55, höjd 2,00, 400 m 47,97 (pers med 0,83), 110 m häck 15,81, diskus 44,30, stav 4,40 (pers med 20 cm), spjut 77,34, 1500 m 4.28,76 (pers).
När poängtabellen gjordes om 1985 ändrades poängsumman till 8217 och den har bara tre svenskar överträffat – Nicklas Wiberg 8406 (2009), Henrik Dagård 8403 (1994) och Sten Ekberg 8246 (1992).
På 400 m satsade Raimo allt i OS-tiokampen och rusade i mål på 47,97.
– Den tiden är jag mycket nöjd med! Personligt rekord med nästan en sekund.
110 m häck och stav var hans sämsta grenar och i andra dagens första gren höll det på att gå riktigt illa.
– Löparen på banan bredvid mig var snabbare men stötte till min häck så när jag kom fram till den gungade den tillbaka, jag drog ena benet i den och höll på att ramla. Mitt personliga rekord var 14,95 och i Montreal kom jag i mål på 15,81. Utan den incidenten hade det kanske blivit brons.
I stav gick Raimo in på 3,95 och tog sedan flera höjder i tredje försöket.
– Efter perset 4,40 vågade jag inte hoppa vidare på 4,50. Det var helt enkelt för högt för mig! säger Raimo som också kunde glädjas åt att landslagskompisen Lennart Hedmark blev åtta i tiokampen.
Ett kärt minne från sitt livs upplevelse som idrottsman fick Raimo i present av Spårvägen-ledaren Peter Melin.
– Det var ett kassettband med radioreferaten från OS-tiokampen. Det händer att jag lyssnar på bandet och då minns jag nästan varje steg jag tog på Olympiastadion de där två dagarna. Det är den bästa present jag någonsin fått!
När Raimo skulle toppa formen så tränade han stenhårt i 6–7 veckor, upp till sju timmar om dagen, och lättade sedan bara sista veckan.
– Men då 1976 kom den absoluta toppformen egentligen först två veckor efter OS. Det var på SM på Slottsskogsvallen i Göteborg då jag vann spjut på 85,42 som då var personligt rekord.
När jag började släppa på träningen en vecka före OS-tiokampen var jag så stel och nedtränad att jag bara mäktade med 1,65 i höjd, men det blev ju ganska bra ändå!
I slutet på augusti 1976 vann Raimo SM på 7773 poäng och några veckor senare en tävling i Tallinn på 7703. Det blev hans sista tiokamp.
Finsk bakgrund
Raimo föddes i den finska byn Suodenniemi, mitt emellan Tammerfors och Björneborg. Hans föräldrar flyttade till Örnäs utanför Kungsängen när han var tre år och sedan till Blötberget i Dalarna där han växte upp. Där var det längdskidåkning som var sporten nummer ett.
– När jag var 16 år var jag och en kompis på Rödstu Hage idrottsplats utanför Tullinge för att konditionsträna. En finländare höll på att träna spjut men var så lat att han inte orkade gå och hämta spjutet. Så han ropade åt oss att kasta tillbaka det vilket jag gjorde.
En vecka senare hände samma sak och Raimo kastade till slut över 40 meter. ”Det var ju bra träning och en dag fick jag ett samtal från Tullinge-Tumba Finska Förening. Det var seriematch och finländaren hade ont i armbågen. Jag tog moppen och åkte till Rödstu Hage och vann tävlingen på 54 meter!”
Spårvägen
Tillfället då Raimo skrev på för Spårvägen, inför säsongen 1970, minns han mycket väl.
– Spårvägen-ledarna Peter Melin och Jan-Erik Nordström kom hem till mig och förklarade att ”du får 1000 kronor i månaden om du tävlar för oss!”. Det var mycket pengar då så jag behövde inte fundera speciellt länge. Spåret hade då fått fart på sin bingoverksamhet.
Under sin första säsong i Spårvägen tog han SM-guld på Värendsvallen i Växjö och det är inte speciellt bara för att det var hans första guld. Det var också Spårvägens första SM-titel i friidrott på 23 år.
– Jag har tävlat för flera klubbar men är spårvägare i själ och hjärta! Det är en fantastisk förening och på SM i Växjö hade vi en väldigt stark klubbkänsla! Jag vann med över sex meter och satte mästerskapsrekord med 81,02.
På hösten flyttade Raimo till Salt Lake City i Utah för att plugga och träna. Där kastade Raimo sönder armbågen. Han hade drabbats av exakt samma sak som hände spjutkastaren Lennart Hedmark, också det i USA, fyra år tidigare. Och Raimo agerade på precis samma sätt som Lennart – började med tiokamp och blev en av världens främsta! Raimo hade tävlat en del i tiokamp som ungdom och junior och nu återupptog han det och satsade som aldrig förr.
Därefter rullade det på och han vann de amerikanska universitetsmästerskapen i tiokamp både 1973 och 1975. Och efter fjärdeplatsen i Montreal-OS rankades han också som fyra i världen av tidningen Track & Field News.
Men 1976 blev också slutet på tiokampssatsningen för Raimo som det året fyllde 27.
– Tiokamp är bland det tuffaste man kan hålla på med. Det tar väldigt mycket tid, det är jobbigt att träna och det är jobbigt att tävla. 1977 var min gamla armbågsskada läkt sedan flera år och jag kunde kasta ordentligt. Det gjorde att jag valde att satsa på spjut.
Göta och spjutrekord
1978 flyttade Raimo till Karlstad och ett jobb som idrottslärare. Det förolympiska året 1979 bytte han till IF Göta och satte den 2 juni svenskt rekord med 88,50 på Stockholms Stadion. Han fortsatte senare som tränare i Göta, bland annat för Patrik Bodén som satte världsrekord 1990.
När Raimo ser tillbaka på friidrottskarriären är det mycket han gläds över. Bland annat det faktum att han satte svenska rekord i tre olika grenar, spjut, femkamp och tiokamp. Femkampsrekordet satte han på SM i Göteborg 1974 med 4172 poäng efter serien 7,18 i längd, 76,50 i spjut, 22,1 på 200 m, 44,86 i diskus och 4.34,9 på 1500 m.
Grenen har inte längre rekordstatus och det sista SM:et arrangerades 1987 men man konstaterar ändå att Raimos notering är oöverträffad av svenskar.
Även det gamla spjutet, som Raimo kastade med, är gammalt och struket ur rekordlistorna. Men i den slutliga genom-tiderna-bästa-listan, som gäller per den 31 mars 1986 då det gamla spjutet togs ur bruk, parkerar Raimo på fjärde plats med sina 88,52.
Raimo hade lätt att ta till sig teknik och koordinationsövningar. Han var mjölksyratålig och hade bra uthållighet från skidåkningen.
Att det blivit mycket friidrott genom åren förstår man om man vet att han är gift med mångkamperskan och häcklöperskan Helena!
– Vi träffades på Europacupen i Innsbruck 1973 och gifte oss året efter.
Helena kommer från Mariestad men representerade sedan Spårvägen och IF Göta och tävlade i landslaget i mångkamp och på korta häcken. Vi har sex SM-guld vardera!
– Om jag inte hade blivit mångkampare och spjutkastare så hade nog 800 m kunnat passa min kombination av uthållighet och snabbhet, avslutar Spårvägens främste olympier genom tiderna.
Fullständigt namn: Lauri Raimo Pihl.
Född: 28 oktober 1949 i Soudenniemi i Finland.
Familj: fru Helena, barnen Mikael (f 1981), Rebecca (f 1985) och Simon (f 1988).
Idrottssläktingar: fru Helena Pihl (bland annat 6 SM-guld).
Arbete: idrottslärare. Tidigare tränare och rektor vid friidrottsgymnasiet i Karlstad och kastansvarig i IF Göta.
Klubbar: Tullinge-Tumba Finska Förening (1966), Nynäshamns IF (1967–68), Bellevue IK (1969), Stockholms Spårvägars GoIF (1970–78), IF Göta (1979–).
Främsta meriter: OS-4:a i tiokamp 1976. Vinnare av amerikanska universitetsmästerskapen (NCAA) i tiokamp 1973 och 1975. 6 SM-guld.
Landskamper: 23 A (spjut och tiokamp, 1969–81), varav 19 A i Spårvägen 1970–78 (15 i spjut, 4 i tiokamp), 3 J (spjut och tiokamp).
Svenskt rekord: femkamp 3976 p (1974), tiokamp 8217 p (1976). Det stod sig till 1992. Dessutom 88,50 i spjut 1979, då tävlandes för IF Göta.
SM-guld: 4 gånger i spjut (1970, 1974, 1976 och 1978), femkamp (1974) och tiokamp (1976).
Övriga SM-medaljer: silver i tiokamp (1973), spjut (1975), femkamp (1976), 4×100 m (1977) och lag (1977). Brons på 4×100 m (1976) och i lag (1978) och dessutom SM-brons i spjut 1969 (för Bellevue) och 1979 (för IF Göta).
Personliga rekord: bl.a. spjut (gamla) 86,88 i Spårvägen, 88,52 i Göta, tiokamp 8217 p, 400 m 47,97, 110 m häck 14,95, 400 m häck 53,5, höjd 2,04, längd 7,24, kula 16,29.
Bott: på 26 olika ställen, bland annat Soudenniemi i Finland, Kungsängen, Nora, Tullinge och sedan 1978 i Karlstad.
Längd/tävlingsvikt: 187 cm, 87 kg som tiokampare, 90–92 kg som spjutkastare.
Tränare: Göte Augustsson i Spårvägen, Anders Borgström i Göta.
Tränare för: bland andra Patrik Bodén som satte världsrekord i spjut med 89,10 (1990).
Stor Grabb nr 304.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 6 guld, 3 silver= 9 medaljer.
– Lag: 2 silver, 2 brons = 4 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 41, 62, 65, 81, 84 och 96.
Jan Ahlström 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).
