Mohammad Babulfath – en riktigt stor brottare som var mycket nära EM- och VM-medaljer
Mohammad Babulfath, som började tävla för Spårvägen när han var 15 år, vann fyra individuella SM-guld och ytterligare två SM i lag. Han gick främst i 74-kilosklassen och vann många gånger mot motståndare med stora VM- och EM-meriter. Han var snubblande nära att vinna internationella mästerskapsmedaljer men fjärdeplatser både på EM 2003 och VM 2005, tillika bäste svensk på båda mästerskapen, blev hans bästa meriter.
Mohammad Babulfath var 8 år när han kom till Sverige. Familjen bosatte sig i Mora och Mohammads pappa, som hade ett stort brottningsintresse, såg till att sonen började i Mora Orsa Brottarklubb. Ett par år senare flyttade familjen till Västerhaninge och Mohammad tävlade för Haninge BK där han bl.a. vann ungdoms-SM i fristil 1992 (som det året gick i Orsa!).
– Jag gick över till Spårvägen 1993 men tränade med klubben redan ett par år tidigare, berättade Mohammad 2022. Det var naturligt, vi var 7–8 brottare från hela Stockholm som kom och tränade med Spårvägen. Vi tränade i SL-hallen, jag har växt upp där, det var en del av min identitet.
Spårvägen har alltid haft duktiga tränare men 1998 kom Ryszard Swierad till Spårvägen.
– Vi hade ett möte och kom fram till vi måste ha en riktigt bra tränare. Han bidrog starkt till alla framgångar Spårvägen fick.
År 1997 var Mohammad tvungen att operera korsbandet i ena knäet men under 1998 och 1999 tog han klivet upp till den svenska och internationella senioreliten. Han var med i Spårvägens lag som vann SM 1999, efter finalseger mot Loke, och 2000 gick han till SM-semifinal där klubbkamraten Samuel Manukian blev för svår. Samma år gick OS i Sydney och Mohammad borde fått en plats i OS-truppen.
– Jag gjorde allt, jag gav inte upp. Jag kvalade in men blev inte uttagen.
Mohammad blev individuell svensk mästare i grekisk-romersk stil, 74-kilosklassen, både 2002, efter finalseger mot klubbkamraten Jimmy Samuelsson (som samma år blev världsmästare i 66-kilosklassen), och 2003, finalseger mot Tommy Lundell, Lidköping med 10–0. Samma år, 2003, kom Mohammad fyra på EM i Belgrad efter semifinalförlust i förlängningen(!) mot Alexander Kikinjov, Belarus. Senare på året var Mohammad en av de bärande brottarna när Spårvägen vann lag-SM som avgjordes i SL-hallen.
– När lag-SM gick i Stockholm ställde vi alltid upp med bästa lag. Men när det gick ute i landet kunde några av de bästa ibland avstå. Vi gav bort ett par lag-SM på det sättet.
År 2004 kvalificerade sig Mohammad för OS i Aten. Men redan i första matchen gick korsbandet av, enda gången han skadats allvarligt på tävling. Skadan höll honom borta från tävlande i nio månader, ändå kunde han komma fyra på VM i Budapest 2005.
Mohammad vann ytterligare två individuella SM-guld, 2006 (finalseger mot John San Pedro Olsson från Örgryte) och 2008 (Jim Pettersson från Eslöv).
– Jag satsade för fullt t.o.m. 2008 men sedan slutade jag. Jag var 30 år och borde gett mig själv mer chanser. Men jag hade inte tiden som krävdes.
Mohammad hade riktigt bra fysik och kondition och var tekniskt väldigt bra.
– Men jag hade stolpe ut ibland. Jag ville för mycket, satte så hög press på mig själv och rädslan att förlora bromsade min karriär. Jag har vunnit mot alla de stora, men inte i rätt tävlingar. Hade jag haft en annan inställning hade jag haft bättre möjligheter.
Mohammad hölls sig helt borta från brottningen några år efter 2008.
– Så ringde Ryszard en dag och ville ha med mig på en träning. Där började min tränarkarriär.
Det var under denna tid som det var en viss turbulens i Spårvägen och många brottare gick över till Huddinge. Det var också där som Mohammad verkade som tränare, senare blev han assisterande förbundskapten och som sådan var han med på OS både 2012 (där Jimmy Lidberg kom trea) och 2016.
– Det var roligare att vara assisterande, då slapp jag allt administrativt arbete.
Efter OS 2016 slutade Mohammad som tränare.
– Jag älskar brottning men nu prioriterar jag familj och arbete.
Mohammad har väldigt mycket positivt att säga om tiden som brottare i Spårvägen.
– Föreningslivet har fått mig att lära känna nya människor. Vi tränade tillsammans över 200 dagar om året. Efter träningarna gick vi in i bastun, vi satt där, snackade och skojade, Kamratskapet vi fick genom idrotten är omöjligt att få i arbetslivet. Det var föreningslivet i Spårvägen som formade mig. Jag kommer alltid att vara tacksam för det jag fått från Spårvägen.
Mohammad finns med på många filmer på youtube. Här är en:
Fakta om Mohammad: https://www.youtube.com/watch?v=__U4MCwok84.
Fullständigt namn: Mohammad Reza Babulfath.
Född: 17 november 1978 i Teheran, Iran.
Familj: fru Ida, barnen Tara (f 2006), Hanna (f 2008), Tiam (f 2009) och Philip (f 2016).
Idrottssläktingar: fru Ida (högsta internationella klass i brottning).
Bott: Teheran (1978–86), Mora (1986–90), Västerhaninge (1990–), Tyresö.
Längd/tävlingsvikt: 174 cm, 74–82 kg.
Arbete: assisterande förbundskapten i brottning (2010–16), egen företagare i vårdbranschen.
Klubbar: Mora Orsa BK (1987–90), Haninge BK (1990–93), Spårvägens BK (1993–2008).
Bästa spårvägskamrater: ”Ara Abrahamian, Neno Jovanovic, Jimmy Samuelsson, Martin Lidberg och många fler.”
Bästa spårvägsminnen: ”Efter träningarna satte vi oss i terapihörnen och snackade. Den tiden var den bästa.”
Tränare: Lazlo Klinga, Ryszard Swierad.
OS-meriter: 20:e grekisk-romersk stil 2004 (74 kg).
VM: fyra 2005 (bäste svensk under mästerskapet).
EM: fyra i 74-kilosklassen 2003 (bäste svensk under mästerskapet).
SM-guld: grekisk-romersk stil (74 kg) 2002, 2003, 2006 och 2008, lag-SM i grekisk-romersk 1999 och 2003.
Spårvägens SM-guld nummer 473 (lag), 531, 562, 576 (lag), 618, 646.
Anders Johrén (2022)
