Mattias Persson – bäst i terräng
Mattias Persson gjorde sitt livs tävling när han vann 12 km på Terräng-SM i Karlskrona 2001, 35 sekunder före Hässelbys Simon Gutierrez. Det var som terränglöpare Mattias fick sina största framgångar. Han fick aldrig, mycket på grund av skadeproblem, ut sin fulla kapacitet i banlöpning.
Söndagen den 29 april 2001 glömmer Mattias Persson aldrig. Det var den dagen han erövrade sitt enda individuella SM-guld. Han vann 12 km terräng i Karlskrona överlägset, 35 sekunder före tvåan och nästan en minut tillgodo på trean.
– Det var en dag då allting stämde, minnas han. Jag kände mig aldrig sliten. Efter tre varv sprang jag solo de sista tre.
Då ska man veta att banan var extremt krävande, rena berg-och dalbanan med backe upp backe ner. Den innehöll inte många flacka avsnitt där löparna kunde vila ut och hitta löprytmen.
Säsongen 2001 kom att bli hans bästa med många personliga rekord. Halvmaratiden från Haag i Holland, 1.05.31, framstår som den klart bästa, även om banan räknas som ”snabb”. Men mätt med 2010-talsmått rankas 1.40.37 på Lidingöloppet som ett snäpp ännu vassare.
Den åhusfödde Persson kom som så många andra till huvudstaden för ett studera, GIH för att vara exakt.
– Jag började träna från klubblokalen i Tunnelbanan och så kom Ulf Kalin in i bilden. Och då föll det sig naturligt att byta till Spårvägen.
Det ligger nära till hands att tro på lite orienteringsbakgrund med tanke på terrängframgångarna. Så var det definitivt inte. Han deltog i en enda tävling som han helst vill glömma.
– Rickard Johansson orienterade i Södertörn. Han övertalade mig och Anders Szalkai att ta en förstasträcka i Tiomila. Det värsta jag varit med om, konstaterar han kort.
Efter terräng-SM-segern deklarerade han i en intervju på www.marathon.se att ” nu kommer jag att satsa på hinder”. Så blev det inte. Hälsenorna satte stopp för banlöpning.
– Jag hade ont i hälsenorna mer eller mindre hela tiden, minns Mattias nästan 20 år senare, men det var aldrig aktuellt att operera.
– Den excentriska styrketräningen på ”Bromsman” ute på Bosön fungerade så hyggligt att jag slapp operation.
I stället började han träna med Bertil Sjödin och de kom gemensamt fram till att prioritera de längre distanserna, något som Mattias testat redan 1999 utan framgång.
– Jag öppnade ett maratonlopp alldeles för snabbt och låg med i tätklungan som passerade milen på 31.50. Jag fick betala dyrt för den inledningen och jag bröt vid 30 km. Det fanns inte en chans att mig i mål.
Skadetrasslet fick tävlingsgnistan att falna och när han träffade en tjej från Finland flyttade han med henne till Helsingfors. Terrängframgångarna pekar på en kapacitet som han aldrig fick ut på bana.
Fullständigt namn: Henrik Mattias Persson.
Född: 26 september 1975.
Familj: sambon Nicki.
Arbete: halvtid högstadielärare och halvtid kock.
Klubbar: KFUM Kristianstad, Härlövs IF (–1995), Spårvägens FK (1996–2001).
SM-guld: 12 km terräng 2001, lagguld på 12 km terräng 2001, guld på Lag-SM 1997 (som 5000 meterslöpare).
Övriga SM-medaljer: silver på Lag-SM 1998 (som hinderlöpare).
Personliga rekord: 1500 m 3.56,00 (1997), 5000 m 14.48,76 (2001), halvmaraton 1.05.31 (2001), 3000 m hinder 9.02,53 (1998), Lidingöloppet 1.40.37.
Bott: Åhus, Stockholm (1996–2003), Helsingfors (2004–11), Åhus (2012–).
Längd/tävlingsvikt: 178 cm, 64 kg.
Tränare: Ylva Bergström, Ulf Kalin, Bertil Sjödin.
Största idrottsminne: SM-guldet 2001.
Bästa spårvägskamrater: Anders Szalkai (morgonpass 06.20 från Körsbärsvägen), Johan Malm.
SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 1 guld.
– Lag: 2 guld, 1 silver= 3 medaljer.
Spårvägens SM-guld nummer 425 (lag), 510, 511 (lag).
Jan Ahlström 2018 (presentationen finns även med i Spårvägen Friidrotts 100-årsbok).
