SM-GULDVINNARE

Helena Pihl – hon vann Spårvägen friidrotts första kvinnliga SM-guld

1975 utgör ett märkesår för Spårvägen friidrott. Då erövrades det första kvinnliga svenska mästerskapet genom Helena Pihl på 100 m häck. Det var hennes första individuella SM-guld av totalt sex, varav fyra i Spårvägen. Några veckor senare blev hon även den första kvinnliga spårvägaren att dra på sig landslagsdressen.

Idrottskarriären inleddes i hemstaden Mariestad och bestod av fotboll på sommaren och badminton på vintern innan en granne och tränare i Mariestads AIF, Kjell Bengtsson, upptäckte hennes framfart i diverse skoltävlingar och lockade med henne till Väners-hofs IP. Då var Helena 14–15 år. Från början tilltalades hon mest av höjdhopp och mångkamp men häck kom tidigt med i bilden.
– Jag var helt orädd och inte ens några rejäla fall, skrämde mig, berättar hon.
Träningen var inte särskilt hård men framstegen kom ganska omgående. 1973 blev hon uttagen till en seniorlandskamp i femkamp i österrikiska Innsbruck.
Det innebar en stor vändning i livet för i samband med den träffade hon Raimo för första gången och kärlekslågor tändes hos båda. Året därpå förlovade sig paret och 1975 gifte dom sig.
– Raimo blev dessutom min tränare och jag fick inte bara teknikhjälp utan framför allt en grundlig säsongsplanering.
Hon utvecklades snabbt även i femkamp vilket gav ett SM-guld 1976 med 4221 poäng men intresset för den grenen svalnade något år senare när 800 m blev avslutande gren i stället för 200 m. När det sedan blev sjukamp tröttnade hon helt.
– Spjut hade jag absolut ingen talang för. Uthållighet hade jag kanske kunnat skaffa mig.
När de bodde i Tyresö (1975–78) tränade de i Djurgårdshallen men med några enstaka pass i löpargången i Hallonbergen.
– Många resor och långa resor blev det.
Helena avslutade sin fyra säsonger i Spårvägen med att dra ett tungt lass (100 m, 200 m och stafett) när klubben för första gången erövrade en medalj i Lag-SM.
Flytten till Karlstad hösten 1978 innebar att hon fick träna i ett otrivsamt ballongtält med kolstybbsbanor men hon satte i alla fall sitt personbästa på häck med 13,44 i den miljön och blev uttagen till OS i Moskva 1980 på 4×100 m.
– Eftersom jag ändå var där fick jag tack och lov springa häck för så mycket stafett blev det inte. Lena Möller fick en bristning i baksida på andra sträckan så jag och Ann-Louise Skoglund fick bara titta på.
De året kom att bli hennes sista. ”Motivationen tröt. Det var dags att skaffa mig en utbildning och familj.”
När hon i efterhand ser tillbaka på de sex intensiva och framgångsrika säsongerna konstaterar hon lite förvånat: ”Jag var nog egentligen aldrig riktigt 100-procentigt koncentrerad på friidrott…”

Fullständigt namn: Helena Elisabet Pihl (Johansson till 1973).
Född: 26 april 1955 i Mariestad.
Familj: maken Raimo, barnen Mikael (f 1981), Rebecca (f 1985) och Simon (f 1988).
Idrottssläktingar: maken Raimo Pihl (bland annat OS-fyra i tiokamp 1976).
Arbete: förskollärare.
Klubbar: Mariestads AIF (–1974), Stockholms Spårvägars GoIF (1975–78), IF Göta (1979–).
Främsta meriter: semifinal på 100 m häck och final på 4×100 m i OS 1980, 6 individuella SM-guld (varav 4 i Spårvägen). Svenskt rekord: 100 m häck 13,44 (för Göta 1979).
Landskamper: 24 A (1973–80), varav 15 A för Spårvägen (1975–78), 1 J (1977), 1 U (1973). Hon deltog i 100 m, 100 m h, femkamp och 4×100 m.
SM-guld: 3 gånger på 100 m häck för Spårvägen, 1975, 1977 och 1978, och i femkamp 1976. Dessutom Svensk mästare för Göta på 100 m häck 1979 och 1980, på 4×100 m 1979 och på 4×200 m 1979 och 1980.
Övriga SM-medaljer: silver på 100 m häck 1976, på 100 m 1977 och för IF Göta på samma distans 1980, brons på 100 m 1978 (och 1979 för Göta). Dessutom SM-brons på 4×200 m för Spårvägen 1977 och i lag 1978 samt silver för Göta på 4×100 m 1980.
Personliga rekord: 100 m 11,77 (för Göta 1979, 11,82 i Spårvägen 1977), 200 m 25,01 (1978), 100 m häck 13,44 (för Göta 1979, 13,82 i Spårvägen 1977), höjd 1,76 (1976), längd 5,85 (1976).
Bott: Mariestad, Provo, Tyresö, Karlstad.
Längd/tävlingsvikt: 175 cm, 58 kg.
Tränare: Kjell Bengtsson, Raimo Pihl, Teresa Nikitin, Ulf Karlsson.
Bästa spårvägskamrat: Raimo Pihl.
Stor Grabb nr 309.

SM-medaljer för Spårvägen:
– Ind. ute: 4 guld, 2 silver, 1 brons= 7 medaljer.
– Lag: 2 brons.
Dessutom 6 SM-guld (varav 2 individuella) för IF Göta.

Spårvägens SM-guld nummer 68, 78, 84 och 93.

Jan Ahlström 2018 (presentationen finns publicerad i Spårvägen friidrotts 100-årsbok).

Individuella SM-guldvinnare

Flera hundra personer har vunnit individuella SM-guld för Spårvägen. Här presenteras några av alla dessa idrottshjältar.

På sidan individuella Svenska mästare finner du övriga presenterade Svenska mästare.

De första 100 åren – Spårvägen friidrott 1919 – 2019. En 640 sidor initierad berättelse om allt som Spårvägen friidrott varit med om under de första 100 åren. Boken kan köpas för endast 300 kr + frakt.

Mer information finns på Spårvägen Friidrotts webbplats [Öppnas i ett nytt fönster]. Det går också bra att enkelt beställa i formuläret på sidan om Spårvagen 100 år.

Spårvägen GoIF 100 år – 1919 – 2019. En jubileumsskrift baserad på tidigare artiklar i Spårvägen Sport, inklusive klubbpresentationer för alla idrotter, ledare och statistik. Skicka ett e-postmeddelande till info@sparvagen.nu för beställning eller beställ på sidan Spårvagen 100 år.

Meny