SPÅRVÄGENS STÖRSTA STUNDER

Spårvägens största stunder – i alla våra idrotter

Spårvägen har genom åren nått mängder av idrottsliga höjdpunkter. Här kommer under 2020 och 2021 några av de största spårvägsögonblicken i de olika spårvägsidrotterna att presenteras.

Ambitionen, men inte löftet, är att presentera de största stunderna i en av våra Spårvägsidrotter varje månad, med start i augusti 2020.

November – Spårvägen Tennis största stund

Spårvägens tennissektion startade 1940 och sportsligt nådde sektionen sina största framgångar mellan 1977 och 1981. Höjdpunkten kom under de sista dagarna av december 1981 då herrlaget blev Svenska lagmästare. Klubben representerades då av Leif Karlsson, Terje Larsen, Jan Källqvist, Rolf Norberg och Birger ”Bragd-Birger” Andersson. Den senare gjorde avgörande insatser när Sverige spelade hem Davis Cup 1975, dock representerade han då inte Spårvägen.

Spårvägen Tennis

 

Tisdag 29 december 1981: Spårvägen vinner herrarnas lag-SM efter finalseger mot SALK.

Lag-SM för herrar, 2–2 i matcher, 5–5 i set, 53–48 i game

Spårvägen vann herrarnas lagfinal i Helsingborg mot SALK (Stockholms Allmänna Lawntennis klubb) med minsta möjliga marginal. Inför den sista dubbelmatchen var förutsättningarna klara: Spårvägen, med Jan Norbäck och Terje Larsen, var tvunget att vinna med 2–0 i set för att vinna hela finalen, för SALK räckte det att vinna ett set. Spårvägen vann också med 7–6 och 6–3 och därmed SM-guldet. Lagen hade vunnit två matcher och fem set var men Spårvägen vann 53 game mot SALK:s 48. En segermarginal med fem game alltså.

Birger Andersson, en i Spårvägens mästarlag.

Dagens Nyheter skrev att ”Spårvägen vann främst tack vare inspirerat spel av Jan Norbäck”.

Jan Norbäck själv mindes år 2020 SM-finalen så här:
– Det var en väldigt jämn match. Vi visste förutsättningarna inför dubbeln, att vi var tvungna att vinna i två raka set. När vi vann första set så blev nästa set ett helt avgörande set för hela finalen. Jag kommer ihåg när vi fick matchboll. Då gick jag fram till Terje och sade att ”nu drar jag ett ess i mitten”. Och så gjorde jag det och matchen var slut, vi hade vunnit SM-guld. Det pratar Terje om än idag.

Jan Norbäck 2020.

Jan Norbäck var avgörande för Spårvägens SM-guld. Han vann alla matcher, två singel- och två dubbelmatcher, han spelade under SM-dagarna. Han hade kommit till Spårvägen ett drygt år tidigare, och bildade alltså Sveriges bästa tennislag tillsammans med Birger Andersson, Terje Larsen och Michael Knutas under ledning av Spårvägsledaren Kalle Roth. Som spårvägare gick Janne till SM-final i singel 1981, där han på väg mot finalen slog ut en ung Stefan Edberg, Mats Wilander och Anders Järryd men där Hans Simonsson blev för svår i finalen.

Även om Janne fortsatte spela tennis i Tyskland på lite lägre nivå var Lag-SM-guldet, tillsammans med Stockholm Open i november samma år, avslutningen på hans elitkarriär. Jannes tenniskarriär blev därmed parallell, om än inte på en lika hög nivå, med Björn Borgs. De är födda samma år, 1956, och slutade spela samma år, 1981.

SM-finalmatcherna 29 december 1981 (Spårvägens spelare först):
Birger Andersson – Tenny Svensson 6–4, 6–7, 4–6.
Jan Norbäck – Jan Källqvist 6–1, 6–7, 6–3.
Terje Larsen – Per Larsson 3–6, 3–6.
Jan Norbäck/Terje Larsen – Tenny Svensson/Jan Källqvist 7–5, 6–3.

I semifinalen dagen innan (28 december) hade Spårvägen besegrat Växjö med 3–1.
Matcherna i semifinalen:
Birger Andersson – Jan Gunnarsson 5–7, 3–6.
Jan Norbäck – Anders Fransson 6–1, 6–2.
Terje Larsen – Fredrik Pahlett 7–6, 6–2.
Jan Norbäck/Terje Larsen – Jan Gunnarsson/Fredrik Pahlett 6–3, 6–1.

Spårvägen Simning

 

I klubbdräkt: 15–16 mars 2003 – Emmas Igelströms dubbla världsrekord (semi och final) på 100 m bröst på SM 2003.

I landslagsdräkt: 26 och 29 juli 1992 – Anders Holmertz dubbla OS-medaljer 1992 Barcelona, 200 m och 400 m fritt.

I klubbdräkt: Emmas Igelströms dubbla världsrekord (semi och final) på 100 m bröst på SM 2003.

Emma Igelström under SM-tävlingarna i Eriksdalsbadet 2003.

Emma Igelström slog under SM-tävlingarna i kortbanesimning i Eriksdalsbadet dubbla världsrekord på 100 meter bröstsim. I semifinalen på lördagen gjorde hon 1.05,79 och i söndagens final simmade hon in på 1.05,11.

Emma hade tidigare under SM slagit europarekord på 200 m bröstsim och varit nära världsrekordet på 50 m bröstsim och många väntade på en supertid i söndagens final. Men Emma slog alltså till redan i lördagens semifinal med nytt världsrekord.

– Jag tror nog aldrig jag har varit med om det. Det är ju inte så många svenskar som sätter världsrekord, sade förbundskaptenen Hasse Bergqvist till Expressen angående att ”man slår ju liksom inte världsrekord i en semifinal på SM”.

Förbundskaptenen fortsatte:
– Hon är ett mirakel hela hon på det viset att hon alltid ger järnet. Det spelar ingen roll om det är Törebodamästerskapen – hon går inte längre i vattnet utan att prestera sitt bästa. Så här har det ju sett ut i ett och ett halvt år, och det gör mig överraskad och imponerad att hon kan hålla den här nivån hela tiden, sade Bergqvist.

Emma straffade slog alltså på nytt världsrekordet i söndagens final. Då skrev Expressen:

Lördagens världsrekord på 100 m bröst på 1.05,29 höll i ett dygn. En ny imponerande uppvisning gav 1.05,11 i finalen på söndagen och totalt har hon på två dagar gått ned med 27 hundradelar på sträckan. Men lika snabb som Emma Igelström är i bassängen, lika snabbt snurrar simcirkusen vidare. Hon kan njuta av sina rekord en liten stund, men sedan är det full fart framåt som gäller igen. Applåderna i Eriksdalsbadet hade knappt hunnit ebba ut förrän Emma Igelström pratade nya rekord. Nu i lång bana.

Emma hade sedan tidigare världsrekordet även på 50 m bröstsim. Det hade hon slagit vid SM 2002, 30,24, en tid hon överträffade några veckor senare vid VM, 29,96.

Emma Igelström, född 1980, slog i spårvägendräkt, världsrekord vid tre tillfällen i samband med SM-tävlingar. Det är bara Emma som vid en SM-tävling har slagit världsrekord i Spårvägens färger.

I landslagsdräkt: Anders Holmertz dubbla OS-medaljer 1992 Barcelona, silver på 200 m fritt och brons på 400 m fritt.

Under Barcelona-OS första riktiga tävlingsdag, vann Anders Holmertz silver på 200 m frisim.
I 175 meter ledde han i världsrekordfart. I 195 meter höll han ryssen Jevgenij Sadovji bakom sig. Men ryssen vann, 1.46,70 mot Anders 1.46,86, endast 0,16 sekunder bakom.

Anders var ändå nöjd efter loppet. Till Dagens Nyheter sade han:
– Rätt så nöjd, det måste jag vara. Jag har gjort mina två bästa lopp på distansen i dag. Det är kul att se att man utvecklas.

Anders gjorde sitt livs lopp i finalen där han putsade sitt personliga rekord från semifinalen, 1.48,76, med 52 hundradelar.

Tre dagar senare kom Anders trea på 400 m fritt efter ett kämpalopp som han ledde i 330 meter. Anders satte i loppet svenskt rekord med två sekunder till 3.46,77.

– Jag gick ut lite lugnt, sade han till Dagens Nyheter. Det var ett behärskat lopp. Jag är nöjd med min tid men det är lite knäckande att det inte räckte till mer än brons.

Det var Anders Holmertz tredje medalj under OS i Barcelona. Förutom silvret på 200 m fritt och bronset på 400 m fritt var Anders även med i silverlaget på 4×200 m frisim.

Genom att Anders vann tre OS-medaljer under samma OS blev han historisk. Det bara tre svenskar som vunnit fler än tre medaljer i samma sommar-iOS. Anders är sedan en av fem svenskar som vunnit tre medaljer i samma sommar-OS.

Spårvägen Friidrott

I klubbdräkt: lördag 18 september 1982 – Spårvägen vinner dubbla Lag-SM-guld

I landslagsdräkt: måndag 30 september 2019 – Daniel Ståhl vinner VM-guld i diskus

I klubbdräkt: Spårvägen bäst bland både kvinnor och män

Malmö 18.9.1982. För första gången vann Spårvägen dubbla Lag-SM-guld, både män och kvinnor. Stående fr v Jan Ståhl, Lars Hagström, Stefan Fougman, Karin Andersson, Pär Wallin, Lena Karlsson, Anders Skärvstrand, Anders Hoffström, Carina Persson, Stefan Fredriksson, Anders Walther. Mellanraden Fr v Christer Garpenborg, Åke Lantz, Lotta Paulsén, Bodil Andersson, Anette Westerberg, Ann-Sofie Åberg, Pia Engström, Nina Persson, Karin Sjöö, Eva Tillberg, Camilla Alm. Nedre raden Fr v Ola Rydell, Håkan Jansson, Kent Rönn, Lahcen Sehmi, Roland Bergman, Olle Helldorf, Anette Henriksson, Jörgen Wallin, Lars-Christer Bergman.

En vacker höstdag på Malmö Stadion vann Spårvägen för första gången en dubbelseger, män och kvinnor, i Lag-SM. Det var ett sedan länge uppsatt mål som kunde uppnås. Ordföranden Bertil Bengtson konstaterade i årsberättelsen att Spårvägen friidrott var bäst i Sverige bland annat på grund av att Spårvägen hade en positiv och generös huvudstyrelse, god och ändamålsenlig planering och ledning av den egna friidrottsstyrelsen samt Sveriges bästa tränarteam och positiva och lojala aktiva.

På herrsidan var marginalen bara en poäng till tvåan VIK-friidrott och segern säkrades först i den avgörande stafetten där Roland Bergman, Kenth Rönn, Christer Garpenborg och Anders Hoffström förde pinnen till seger. På damsidan, Spårvägens första seger någonsin, var marginalen åtta poäng ned till tvåan IF Göta.

Guldlagen:
Herrar: Kent Rönn (100 m, 4×100 m), Roland Bergman (200 m, 4×100 m), Håkan Jansson (400 m), Jörgen Wallin (800 m), Pär Wallin (1500 m), Lars Hagström (5000 m), Åke Lantz (hinder), Ola Rydell (110 m häck), Olle Helldorf (400 m häck), Stefan Fougman (höjd), Lars-Christer Bergman (stav), Anders Hoffström (längd, 4×100 m), Lahcen Sehmi (tresteg), Anders Jönsson (Skärvstrand) (kula), Stefan Fredriksson (diskus), Jan Ståhl (slägga), Anders Walther (spjut), Christer Garpenborg (4×100 m).
Damer: Pia Engström (100 m, 4×100 m), Ann-Sofie Åberg (200 m, 4×100 m), Nina Persson (400 m, 4×100 m), Carina Persson (800 m), Anette Westerberg (1500 m), Camilla Alm (3000 m), Eva Tillberg (100 m häck), Lena Karlsson (400 m häck), Anette Henriksson (höjd), Karin Sjöö (längd, 4×100 m), Karin Andersson (kula), Bodil Andersson (diskus), Liselotte Paulsén (spjut).

Anders Johrén (2018) 

I landslagsdräkt: Daniel Ståhl blir världsmästare i diskus

Doha 30.9.2019.. Världsmästare Daniel Ståhl, Spårvägen Friidrotts första världsmästare, springer ärevarv efter sitt livs största triumf.

Efter VM-silver i London 2017 och EM i Berlin 2018 infriade Daniel Ståhl alla högt ställda förväntningar när han kastade hem VM-titeln i Doha. Efter en sommar med seger i 12 av 15 tävlingar fick han inte riktigt tekniken att stämma när det verkligen gällde men vann ändå. 67,59 innebar en segermarginal på 65 centimeter till Jamaicas Fredrick Dacres och därmed hade Spårvägen fått sin första världsmästare i friidrott. Daniels glädjereaktion var underbar att se när han rusade ut på gräsmattan och såg ut att vilja ta hela världen i sin famn.

Spårvägen Fotboll

Söndag 29 september 1996 – Spårvägen–Hammarby 6–3

Spårvägen förnedrade Hammarby

Så löd rubriken i Dagens Nyheter den 30 september 1996. Spårvägen hade i toppmötet mot Hammarby på Stockholms Stadion inför 1707 åskådare kört över söderlaget och släckte i praktiken Hammarbys möjligheter till att vinna Division 1 norra. Spårvägen hade efter matchen fortfarande möjligheten att snuva Hammarby på kvalplatsen till Allsvenskan.

Stellan Kvärre i DN skrev att ”Hammarby närmast förnedras av Spårvägen som vinner med 6–3. Vilka siffror, ett tag ledde Spårvägen med 5–1.”

Göran Göransson, Hammarbys tränare, berättade för DN:

– Spårvägen har ett enkelt, primitivt spel, men det sköter det bra. Men nog föredrar jag ett mera konstruktivt spel, det skall löna sig.

När Spårvägens tränare, gamle mittfältseleganten i Hammarby, Micke Andersson fick höra detta sade han:

– Visst är det sant att vi spelar enkelt, det måste vi göra som nykomling innan segrarna kommer. Hammarby har en större svårighetsgrad, det är väl därför vi gör sex mål på dem.

En av Spårvägens bästa i matchen mot Hammarby: Michael Borgqvist. Han gjorde 4–1-målet på en välplacerad frispark.

Efter att Hammarby gjort 1­­–0 genom Kim Bergstrand hände detta:

  •  1–1 sedan Nicklas Bergh helt onödigt fällt Jimmy Rajal vid kortlinjen och dessutom dragit på sig gult kort. Rajala slog frisparken i mål, ett fantastiskt skott via stolpen och in strax under högra krysset.
  • 1­–2 sedan Jean-Paul von der Burg slarvat med bakåtpassningen och Per Fahlqvist i målet tvingas fälla Glenn Myrthil. Straffen slog Myrthil säkert i mål.
  • 1–3 direkt på utspark från målvakten Hernando Labbe. Jens Gustafsson på Bajens mittfält missar, det finns ingen täckning bakåt och fritt fram för Robert Eriksson.
  • 1–4 på en frisparksrysare från Micke Borgqvist.
  • 1–5 sedan Spåret lätt sågat sig fram och frispelad Robert Eriksson kan göra sitt andra mål, efter att först ha prickat stolpen men sedan i lugn och ro petat bollen i mål. Samme Robert jobbade sedan fram den målgivande passningen till det sjätte målet, innickat av Myrthil.

Enligt DN var Spårets bästa var hårdjobbande Myrthil, Robert Eriksson, starka mittfältarna Johan Flobecker och Micke Borgqvist.

Sune Sylvén i Svenska Dagbladet spekulerade i sin krönika om det inte var Spårvägen som var Stockholms hopp på fotbollshimlen. Så här skrev Sune:

Är det Spårvägen som är Stockholms hopp?

Det finns en viss bredd i Stockholms fotbollsvärld, men toppen är ganska svag, vilket bevisas av att så få verkliga stjärnor kommer fram i huvudstaden numera. AIK går an, Djurgården tycker mest synd om sig själv, Hammarby sviktar. Är det Spårvägen som är hoppet?

Spårvägens målvakt Hernando L’Abbé. Senare omtalad livvakt.

Den dystra sanningen är att glansen är svag kring Stockholmsfotbollen, vilket förmodligen delvis, men inte helt kan förklaras av det långvariga huliganeländet. Detta har förmodligen stört verksamhetens kvalitet mer än någon kunnat ana.

AIK har några roliga spelare i Marco Ciardi, Krister Nordin och Pascal Simpson. Djurgården har Nebojsa Novakovic och Thor André Olsen. Hammarby har nästan ingen som höjer sig över mängden numera.

I varje fall har det varit så länge i höst och söndagsmatchen mot Spårvägen på Stadion var inget undantag. I en livlig match vann Spårvägen med 6–3 och även om Hammarby ”egentligen är det bättre laget” märktes ingenting av detta. Spårvägen verkade piggare och spänstigare och spelare som Glenn Myrthil, ”Micke” Borgqvist och Robert Eriksson fick Bajen-försvaret att svikta på ett ibland pinsamt sätt.

Så långt Sune Sylvén.

Michael Andersson, tränare i Spårvägen. Tidigare spelare i Hammarby.

Senhösten 1996 tävlade Spårvägen om att vara Stockholmsområdets näst bästa lag. Djurgården var på väg ut ur Allsvenskan och Spårvägen och Hammarby kämpade om andraplatsen i Division 1 norra som innebar en kvalplats till Allsvenskan. Bara AIK, som kom fyra i Allsvenskan, kunde sägas vara klart bättre än Spårvägen denna höst.

Hammarby kunde till slut ta kvalplatsen före Spårvägen men misslyckades sedan i kvalet mot Trelleborg. Så nära en allsvensk plats skulle Spårvägen sedan aldrig vara.

Spårvägens lag hösten 1996:
Marcus Kinnarinen, Glenn Myrthil, Johan Flobecker, Michael Borgqvist, Patrik Eklöf, Pekka Tolvanen, Peter Karlsson, Jimmy Rajala, Fredrik Dahlin, Jens Södergren, Robert Eriksson, Hernando L’Abbé, Jonas Henriksson m.fl.

Anders Johrén (2020)

Snabblänkar till de största stunderna

Spårvägen Badminton
Spårvägen Bordtennis
Spårvägen Brottning
Spårvägen Cykel
Spårvägen Fotboll
Spårvägen Friidrott
Spårvägen Handboll
Spårvägen Judo
Spårvägen Rodd
Spårvägen Simning
Spårvägen Tennis
Spårvägen Tyngdlyftning
Spårvägen Varpa
Spårvägen Vattenpolo
Spårvägen Volleyboll

Meny