SPÅRVÄGENS STÖRSTA STUNDER

Spårvägens största stunder – i alla våra idrotter

Spårvägen har genom åren nått mängder av idrottsliga höjdpunkter. Här kommer under 2020 och 2021 några av de största spårvägsögonblicken i de olika spårvägsidrotterna att presenteras.

Ambitionen, men inte löftet, är att presentera de största stunderna i en av våra Spårvägsidrotter varje månad, med start i augusti 2020.

September – Spårvägen Friidrotts största stunder

Spårvägen Friidrott hade redan under 1940-talet varit en av Sveriges ledande löparklubbar på herrsidan. Men det var första på 1970-talet som Spårvägen blev en komplett klubb, med elitidrottsmän och kvinnor i alla grenar. År 1982 vann Spårvägen för första gången Lag-SM för både kvinnor och män – beviset på att Spårvägen var Sveriges bästa friidrottsklubb.

År 2019 fick Spårvägen sin första världsmästare, Daniel Ståhl. Dessförinnan hade Spårvägen sett en europamästare (Moa Hjelmer) och EM-medaljer av, förutom Daniel, Malin Ewerlöf, Erica Jarder och Kalle Berglund. Men ingen i Spårvägen Friidrott har vunnit något större än det Daniel vann 2019.

Spårvägen Friidrott

I klubbdräkt: lördag 18 september 1982 – Spårvägen vinner dubbla Lag-SM-guld

I landslagsdräkt: måndag 30 september 2019 – Daniel Ståhl vinner VM-guld i diskus

I klubbdräkt: Spårvägen bäst bland både kvinnor och män

Malmö 18.9.1982. För första gången vann Spårvägen dubbla Lag-SM-guld, både män och kvinnor. Stående fr v Jan Ståhl, Lars Hagström, Stefan Fougman, Karin Andersson, Pär Wallin, Lena Karlsson, Anders Skärvstrand, Anders Hoffström, Carina Persson, Stefan Fredriksson, Anders Walther. Mellanraden Fr v Christer Garpenborg, Åke Lantz, Lotta Paulsén, Bodil Andersson, Anette Westerberg, Ann-Sofie Åberg, Pia Engström, Nina Persson, Karin Sjöö, Eva Tillberg, Camilla Alm. Nedre raden Fr v Ola Rydell, Håkan Jansson, Kent Rönn, Lahcen Sehmi, Roland Bergman, Olle Helldorf, Anette Henriksson, Jörgen Wallin, Lars-Christer Bergman.

En vacker höstdag på Malmö Stadion vann Spårvägen för första gången en dubbelseger, män och kvinnor, i Lag-SM. Det var ett sedan länge uppsatt mål som kunde uppnås. Ordföranden Bertil Bengtson konstaterade i årsberättelsen att Spårvägen friidrott var bäst i Sverige bland annat på grund av att Spårvägen hade en positiv och generös huvudstyrelse, god och ändamålsenlig planering och ledning av den egna friidrottsstyrelsen samt Sveriges bästa tränarteam och positiva och lojala aktiva.

På herrsidan var marginalen bara en poäng till tvåan VIK-friidrott och segern säkrades först i den avgörande stafetten där Roland Bergman, Kenth Rönn, Christer Garpenborg och Anders Hoffström förde pinnen till seger. På damsidan, Spårvägens första seger någonsin, var marginalen åtta poäng ned till tvåan IF Göta.

Guldlagen:
Herrar: Kent Rönn (100 m, 4×100 m), Roland Bergman (200 m, 4×100 m), Håkan Jansson (400 m), Jörgen Wallin (800 m), Pär Wallin (1500 m), Lars Hagström (5000 m), Åke Lantz (hinder), Ola Rydell (110 m häck), Olle Helldorf (400 m häck), Stefan Fougman (höjd), Lars-Christer Bergman (stav), Anders Hoffström (längd, 4×100 m), Lahcen Sehmi (tresteg), Anders Jönsson (Skärvstrand) (kula), Stefan Fredriksson (diskus), Jan Ståhl (slägga), Anders Walther (spjut), Christer Garpenborg (4×100 m).
Damer: Pia Engström (100 m, 4×100 m), Ann-Sofie Åberg (200 m, 4×100 m), Nina Persson (400 m, 4×100 m), Carina Persson (800 m), Anette Westerberg (1500 m), Camilla Alm (3000 m), Eva Tillberg (100 m häck), Lena Karlsson (400 m häck), Anette Henriksson (höjd), Karin Sjöö (längd, 4×100 m), Karin Andersson (kula), Bodil Andersson (diskus), Liselotte Paulsén (spjut).

Anders Johrén (2018) 

I landslagsdräkt: Daniel Ståhl blir världsmästare i diskus

Doha 30.9.2019.. Världsmästare Daniel Ståhl, Spårvägen Friidrotts första världsmästare, springer ärevarv efter sitt livs största triumf.

Efter VM-silver i London 2017 och EM i Berlin 2018 infriade Daniel Ståhl alla högt ställda förväntningar när han kastade hem VM-titeln i Doha. Efter en sommar med seger i 12 av 15 tävlingar fick han inte riktigt tekniken att stämma när det verkligen gällde men vann ändå. 67,59 innebar en segermarginal på 65 centimeter till Jamaicas Fredrick Dacres och därmed hade Spårvägen fått sin första världsmästare i friidrott. Daniels glädjereaktion var underbar att se när han rusade ut på gräsmattan och såg ut att vilja ta hela världen i sin famn.

Spårvägen Fotboll

Söndag 29 september 1996 – Spårvägen–Hammarby 6–3

Spårvägen förnedrade Hammarby

Så löd rubriken i Dagens Nyheter den 30 september 1996. Spårvägen hade i toppmötet mot Hammarby på Stockholms Stadion inför 1707 åskådare kört över söderlaget och släckte i praktiken Hammarbys möjligheter till att vinna Division 1 norra. Spårvägen hade efter matchen fortfarande möjligheten att snuva Hammarby på kvalplatsen till Allsvenskan.

Stellan Kvärre i DN skrev att ”Hammarby närmast förnedras av Spårvägen som vinner med 6–3. Vilka siffror, ett tag ledde Spårvägen med 5–1.”

Göran Göransson, Hammarbys tränare, berättade för DN:

– Spårvägen har ett enkelt, primitivt spel, men det sköter det bra. Men nog föredrar jag ett mera konstruktivt spel, det skall löna sig.

När Spårvägens tränare, gamle mittfältseleganten i Hammarby, Micke Andersson fick höra detta sade han:

– Visst är det sant att vi spelar enkelt, det måste vi göra som nykomling innan segrarna kommer. Hammarby har en större svårighetsgrad, det är väl därför vi gör sex mål på dem.

En av Spårvägens bästa i matchen mot Hammarby: Michael Borgqvist. Han gjorde 4–1-målet på en välplacerad frispark.

Efter att Hammarby gjort 1­­–0 genom Kim Bergstrand hände detta:

  •  1–1 sedan Nicklas Bergh helt onödigt fällt Jimmy Rajal vid kortlinjen och dessutom dragit på sig gult kort. Rajala slog frisparken i mål, ett fantastiskt skott via stolpen och in strax under högra krysset.
  • 1­–2 sedan Jean-Paul von der Burg slarvat med bakåtpassningen och Per Fahlqvist i målet tvingas fälla Glenn Myrthil. Straffen slog Myrthil säkert i mål.
  • 1–3 direkt på utspark från målvakten Hernando Labbe. Jens Gustafsson på Bajens mittfält missar, det finns ingen täckning bakåt och fritt fram för Robert Eriksson.
  • 1–4 på en frisparksrysare från Micke Borgqvist.
  • 1–5 sedan Spåret lätt sågat sig fram och frispelad Robert Eriksson kan göra sitt andra mål, efter att först ha prickat stolpen men sedan i lugn och ro petat bollen i mål. Samme Robert jobbade sedan fram den målgivande passningen till det sjätte målet, innickat av Myrthil.

Enligt DN var Spårets bästa var hårdjobbande Myrthil, Robert Eriksson, starka mittfältarna Johan Flobecker och Micke Borgqvist.

Sune Sylvén i Svenska Dagbladet spekulerade i sin krönika om det inte var Spårvägen som var Stockholms hopp på fotbollshimlen. Så här skrev Sune:

Är det Spårvägen som är Stockholms hopp?

Det finns en viss bredd i Stockholms fotbollsvärld, men toppen är ganska svag, vilket bevisas av att så få verkliga stjärnor kommer fram i huvudstaden numera. AIK går an, Djurgården tycker mest synd om sig själv, Hammarby sviktar. Är det Spårvägen som är hoppet?

Spårvägens målvakt Hernando L’Abbé. Senare omtalad livvakt.

Den dystra sanningen är att glansen är svag kring Stockholmsfotbollen, vilket förmodligen delvis, men inte helt kan förklaras av det långvariga huliganeländet. Detta har förmodligen stört verksamhetens kvalitet mer än någon kunnat ana.

AIK har några roliga spelare i Marco Ciardi, Krister Nordin och Pascal Simpson. Djurgården har Nebojsa Novakovic och Thor André Olsen. Hammarby har nästan ingen som höjer sig över mängden numera.

I varje fall har det varit så länge i höst och söndagsmatchen mot Spårvägen på Stadion var inget undantag. I en livlig match vann Spårvägen med 6–3 och även om Hammarby ”egentligen är det bättre laget” märktes ingenting av detta. Spårvägen verkade piggare och spänstigare och spelare som Glenn Myrthil, ”Micke” Borgqvist och Robert Eriksson fick Bajen-försvaret att svikta på ett ibland pinsamt sätt.

Så långt Sune Sylvén.

Michael Andersson, tränare i Spårvägen. Tidigare spelare i Hammarby.

Senhösten 1996 tävlade Spårvägen om att vara Stockholmsområdets näst bästa lag. Djurgården var på väg ut ur Allsvenskan och Spårvägen och Hammarby kämpade om andraplatsen i Division 1 norra som innebar en kvalplats till Allsvenskan. Bara AIK, som kom fyra i Allsvenskan, kunde sägas vara klart bättre än Spårvägen denna höst.

Hammarby kunde till slut ta kvalplatsen före Spårvägen men misslyckades sedan i kvalet mot Trelleborg. Så nära en allsvensk plats skulle Spårvägen sedan aldrig vara.

Spårvägens lag hösten 1996:
Marcus Kinnarinen, Glenn Myrthil, Johan Flobecker, Michael Borgqvist, Patrik Eklöf, Pekka Tolvanen, Peter Karlsson, Jimmy Rajala, Fredrik Dahlin, Jens Södergren, Robert Eriksson, Hernando L’Abbé, Jonas Henriksson m.fl.

Anders Johrén (2020)

Snabblänkar till de största stunderna

Spårvägen Badminton
Spårvägen Bordtennis
Spårvägen Brottning
Spårvägen Cykel
Spårvägen Fotboll
Spårvägen Friidrott
Spårvägen Handboll
Spårvägen Simning
Spårvägen Tennis
Spårvägen Tyngdlyftning
Spårvägen Volleyboll

Meny